Frankenweenie

Bästa filmen jag sett i år: Timpans långfilmsversion av Frankenweenie.
Jag skriver mer om den på Weird Science – klicka här!

Tim Burtons MÄSTERLIGA comeba– eller nä, men ändå...

Det säger såklart något om hur opeppad man är på Tim Burton nuförtiden – efter Johnny Depps electric boogaloo i hemska Alice in Wonderland – när man blir eld och lågor över att en ny Timpanfilm är "helt okej". Jag såg, sent omsider, Dark Shadows häromkvällen och blev oväntat glad. Första halvtimmen är otroligt mustig och lovande, resten är so-so, filmen är för lång, annars skicklige manusförfattaren John August slarvar bort några bifigurer, och historien tar inte vägen nånstans efter premissen, mer än mot ett tröttsamt och eldfängt klimax där CGI-lådan går på högvarv. Jag gissar att tv-serien den bygger på plockat många trivsamma poänger på kulturkrocken mellan en högdragen 1700-talsvampyr och den "moderna" tiden (dvs det långhåriga, pårökta, avslappnade 70-talet), och det är dom skämten som funkar bäst även i filmen. Extra props för att Carpenters spelas flera gånger och nämns i dialogen. 

Band det första Depp gör är att massakrera ett gäng oskyldiga arbetare; senare i filmen slaktar han ett gäng mysiga hippies, och plötsligt påminns man om att Burton faktiskt gjorde mörka och brutala filmer – det är faktiskt inte SÅ längesen Sweeney Todd, hans sista riktigt mäktiga film, det bara känns så. Depp får bra sparring av både Michelle Pfeiffer och Eva Green. Production designen av gamle trotjänaren Rick Henirichs är kalas, fotot av Bruno Delbonnel (som fotade Amélie från Montmartre) är sagoskimrande... men resultatet (särskilt om man fluktar den på bluray) är lite väl kliniskt. En stabil Burton-film alltså. 

Räcker't? Allt beror väl på om man släppt "den gamle" Burton (och därmed kanske också sin egen formativa ungdomsperiod i filmnörderiet) och – precis som man till slut släppte hoppet om den rolige Woody – är glad att han ändå finns och gör sina (hyfsat) säregna och (lagom) vridna sagor för en storpublik. Har man det finns det en del mumma i Dark Shadows, annars är det bara att titta längtansfullt på Nightmare Before Christmas-dvd:n i bokhyllan en gång till och peppa på Frankenweenie istället.