fredag 28 november 2008

Slut hos leveratören

Efter förra årets - i backspegeln smått förödmjukande - glöggstress med vidhäftad medelklassångest, var det nästan en lättnad när jag kom till Systemet igår för att köpa mina Brooklyn Lager och kunde konstatera att årets supply av Blossa 08 redan var slut hos leverantören (i skrivande stund finns drygt tio ex kvar i Stockholm, utspridda på diverse förorter). Jag undrar hur länge folk orkar jaga efter sin ranson av årgångsglögg innan de tappar sugen? Ska Blossas kalkylerat begränsade tillverkning nånsin slå tillbaka, eller blir det än längre köer för släppet av Blossa 09 om ett år? Vem vet.

I år är det en "söt, aningen kärv smak med inslag av kryddnejlika, kanel, kardemumma och blåbär" som ska sätta guldkant på julen. Fuck it - jag dricker hellre kiss.

söndag 23 november 2008

Tillbaks i selen



Säg inget till Jennie Dielemans, men inclusive-semestern på Sunwing Resort var fantastisk. Tre personer har dessutom sagt att jag faktiskt blev lite solbränd. Efter visst tjat.

I eftermiddags hade Johan och jag första arbetsmötet om nästa Pet Sounds-quiz, och vi jobbar på en riktigt saftig säsongsavslutning den 4:e december. Det blir lite Bond, och lite politik. Det kommer att bli svinbra.

tisdag 11 november 2008

Ledig!



Nu sticker jag på charter. Vi kör en sån icke-PK all-inclusive (nästan) till Teneriffa. Inte en vi-vill-gå-i-bergen-och-sitta-på-mysiga-krogar-semester, mera en vi-är-tröttkörda-småbarnsföräldrar-som-vill-sitta-på-balkongen-efter-en-hård-dag-i-poolen-i-vårt-gated-community-hotell-och-hinka-vin-och-läsa-böcker-medan-barnen-sover kinda semester. Tänkte försöka mig på att inte kolla vare sig fejan, mailen eller bloggsvängen på en vecka. Det kan gå. Tar med mig Joshua Ferris And Then We Came to the End, Pelecanos splirrans The Turnaround och Johan Kindes Någon sorts extas som kvällslektyr. Känns som ett bra upplägg. Vi hörs!

måndag 10 november 2008

Gears of War 2: Same kött, different day



Okej, efter ca tre timmar med Gears of War 2 känner jag mig klart nöjd. Jag började med att ta mig an rookien - som väl längre fram i spelet måste visa sig vara nåt slags joker i leken? en dubbelagent, eller (gasp!) en kvinna med nåt slags röstmodulator? vi får se - och leda honom genom träningsbanan. Inte för att jag behövde, det vara bara nån månad sen jag la ifrån mig Gears of War efter tre genomspelningar med en sorgsen suck, mest för att få en lättköpt Achievement (ibland är man en sån jäkla Achievementhora) och känna in mig lite.

Sen sparkar spelet igång, första banan är ett slitet och övergivet sjukhus med blod och hjärnsubstans i trevliga fontäner på väggarna - snyggt, men egentligen bara mer av samma. Det är lite längre fram som det börjar lossna: först skogsbanan (känd från första gameplay-snutten) där man åker på en stor rigg och locust kommer över med hjälp av änterhakar - det är större, bättre line of sight, mer episkt än ettan, och smått rafflande. Sen ner i grottorna igen för ett välbekant men trevligt återseende, och nu har jag precis kommit till en utbombad och brinnande stad (med civilians som löper amok och man ska undvika att slakta) och allt lovar extremt gott.

Det är en hel del snyggare än ettan, mindre grådask och mer klara färger, så klart det nu blir i en brutalt skitig och sönderkrigat eländig framtid, men det som är roligast (hittills) är de lite nya detaljerna i krigandet. Nu dör inte fienden direkt när man tömt ett magasin i dem, de blir först skadesjutna och krälar väsande runt på golvet, och är man inte rask hinner en locustkamrat fram och revivar dem, och allt bly var förgäves, vilket ger en en ny dynamik i skjutandet.

När de väl ligger där och hasar fram på marken i en svart blodpöl har man två val: antingen kutar man dit och använder den halvdöda besten som en levande sköld vilket är kul men pickan man då måste använda istället för bössan är liten och klen. När man lessnar på skölden trycker man på den blå knappen och vrider nacken av kräket med en rejäl nacksving, vilket är sweet... Men inte alls lika sweet som att strunta i sköldproblematiken, gå fram till den skadskjutne och bara resolut stampa sönder skallen med en välriktad känga. Köttigt och brutalt, men precis som i ettan är allt precis lagom over the top för att bli gött och roligt och äckligt på rätt sätt (jag tror nästan att Epic Games jobbat ännu hårdare också på de slaskande ljud som uppstår när man vadar genom lemlästade locustkadaver efter en våldsam eldstrid).

Och så är det lite nya vapen, hittills inget väldigt upphetsande även om granatkastaren är småkul. Men jag är ju bara i början än. Ser fram emot några härliga veckor i grobianernas sällskap. Jag har inte ens duellerat med motorsågen än!

Andra bloggar om , , , , ,

måndag 3 november 2008

Trailer-pepp: Splinter

Ett ungt par ska ut på en mysig campinghelg men blir kidnappade av en förrymd fånge och hans flickvän. De stannar på en övergiven bensinmack och blir fast, för utanför väntar nåt mycket värre... Två klassiska skräckfilmsupplägg till priset av ett, som en mix av, jag vet inte, Kalifornia och The Mist kanske?

Sam Raimi-protegén Toby Wilkins indieskräckis Splinter plockade nyss hem ett gäng priser på Screamfest i Los Angeles och hypas som en av årets stora överraskningar. Den öppnade på utvalda biografer under helgen i USA och släpps samtidigt som video on demand, när den kommer hit eller släpps på dvd återstår att se. Trailern lovar gott, och Paulo Costanzo (Drea de Matteos son i menlösa sitcomen Joey) är med vilket känns helt på sin plats. Pepp!




Andra bloggar om , , , ,

söndag 2 november 2008

The Schwartz, unleashed



Tänk, till våren har det gått hela tio år sen Jar Jar Binks tokerier effektivt dödade drömmen för en hel generation Stjärnornas krig-fans. Sen den vanäran har vi gapat efter smulor från George Lucas digitala leksakslåda, och ständigt blivit besvikna - även om Episod 3 faktiskt var helt okej.

Är man inte tillräckligt nerdig för att gå ner sig i Expanded Universe-träsket, och blev svårt avtänd av trailern för barnfilmen The Clone Wars (som verkar usel - nån som såg den?) - återstår väl bara tv-spelen för att få lite mys. Och faktum är att det var mer klassisk och go' Star Wars-känsla i Lego Star Wars häromåret än i de senaste tre filmerna tillsammans, trots att det är glada Legogubbar som struttar runt i Dödsstjärnan och på Tatooine.

The Force Unleashed släpptes härommånaden och hypas som ett av de bästa LucasArts-spelen på bra länge. Har kört ett par tre timmar och får nog hålla med. Man börjar som Darth Vader och hugger ner wookies på löpande band, vilket känns klart fräscht, sen spelar man en ung Jedi-lärling som kutar runt i korridorer och på lavaplaneter och svingar sabeln mot allehanda robotar och stormtroopers. Det är ruskigt snyggt, med en look hämtad från de nyare filmerna, och att kunna plocka upp och slunga iväg sina fiender medelst Kraften är klart tillfredsställande. Bara att det är John Williams musik och Burtts klassiska ljudeffekter gör otroligt mycket för känslan.

Men jäklar vad det hackar, och vad enformigt det blir att hamra på knapparna efter bara en halvtimme, och vilka menlösa bossfajter so far. Men det är samtidigt rätt sweet att vara ond, och jag har ännu inte satt mig in i hur man uppgraderar sin lightsaber (delvis beroende på de apfula menyerna) vilket möjligen kan leda till lite roligare dueller. Jag har haft märkligt svårt att släppa spelet, vilket också beror på att de lömskt nog lagt in en del lätta achievements i början.

Summa summarum en väldigt blandad upplevelse. Nån som spelat längre? Är det värt att fortsätta?

Andra bloggar om , , , , , ,