söndag 4 mars 2007

Stuck in Charlie world



Blev lite fascinerad av trailern till Reign Over Me (aka Vänner för livet, premiär 30 mars). Adam Sandler spelar Charlie, en man som tappat fortfästet i livet sedan han förlorade hela sin familj i 11 september-attacken och som nu driver runt utan mål och mening i rock, läderväska och stort hår - han ser ut exakt som Bob Dylan på omslaget till Blonde on Blonde, plus ett par rejäla hörlurar som stänger ute omvärlden. Av en slump stöter Charlie på forna collegekompisen Alan (Don Cheadle) som nu lever ett burget men ack så medelklasstrist liv som framgångsrik tandläkare med familj och amorteringar. Alan tar sig an Charlie och en tumultartad vänskap startar. Kan Alan med sin nyktra syn på världen förlösa den emotionellt inkapslade Charlie och få honom att erkänna sin sorg och förstå att livet kanske ändå är värt att leva? Kan Charlie med sin normlöshet och pojkaktigt frifräsiga livsstil få den hämmade och allvarstyngde Alan att glömma sina många vuxenpoäng och hitta tillbaka till glädjen och leken?

Reign Over Me slösar ogenerat med klyschorna, och när det omaka paret lirar rockenroll, går på bio eller tokskrattande åker ståmoppe utan hjälm blir det så feelgood-geggigt att man snudd på rodnar (och mysryser åt tanken på den förmodade scenen då Charlie äntligen ska våga ta av sig hörlurarna och bejaka omvärlden). Sandlers patenterade manchild-persona når nya introverta bottnar: här är han så nollställd att han skippar alla konsonanter och entonigt mumlar fram sina repliker under det bizarra Dylan-barret.

So far so bad, men jag hajade till i scenen där paret har uppesittarkväll med kinamat och tv-spel. För på duken (Alan har en fet projektor) syns inte nåt generiskt skateboard- eller hockeyspel från EA utan Shadow of the Colossus, ett relativt smalt japanskt äventyrsspel till PS2 som kom häromåret, unisont hyllat i spelpress men knappast någon storsäljare i de breda folklagren. ”C’mon now, stab it in the wing!” myser Sandler för att guida en koncentrerad Cheadle genom kampen mot en av de mäktiga kolosserna. Samtidigt som Cheadles voiceover lamt försöker förklara sin nyfunna vurm för ungkarlslivet inför frugan: ”I was stuck in Charlie world, I couldn’t leave”.

Trots att nån av filmmakarna uppenbarligen har lysande koll på tv-spel får spelandet alltså symbolisera det gamla vanliga: ansvarslöshet och vuxenvägran. Och precis som i den senaste film jag såg där tv-spel figurerade, Vince Vaughns soffmys framför plasman i The Break-Up, är frugan avog och gnällig (av trailern att döma verka Reign Over Me tyvärr ha samma unkna syn på manligt och kvinnligt som usla The Break-Up).

Men bara det att ett förstklassigt och i sammanhanget obskyrt tv-spel får ta plats i en mainstreamfilm – precis som smala b-rullar titt som tätt fladdrar förbi på tv-apparater som en bonus för nördar – känns som ett litet steg framåt.

Andra bloggar om: , , , , , ,

5 kommentarer:

Jacob sa...

Det är typiskt det här. Du, jag & Dupree och Click, är väl två andra nutida exempel. Finns det någon amerikansk film som handlar om män som uppenbarligen blivit vuxna mot sin vilja, där frugan inte är gnällig?

Anonym sa...

Du har alltså inte sett filmen?

Synd, för den är riktigt, riktigt bra.

Conan sa...

Nope. Ibland är det roligare att bara dra ett gäng fina slutsatser baserat på trailern. Kul att den var bra! Inte larvig, alltså?

Anonym sa...

Letar man att se det larviga, kommer man med säkerhet hitta det. Men jag tyckte absolut inte det. Har du sett "Indian summer" och "Coup de Ville"? Samma regissör, samma typ av stämning.

Conan sa...

Nej, missat båda tyvärr. Men när jag läser om särskilt "Indian Summer" låter det ju mumma: Alan Arkin, Diane Lane, Bill Paxton och Sam Raimi i rollerna. Måste kolla upp!