onsdag 15 april 2009

Stendhals syndrom



Efter vårens Thomas Kretschmann-pepp tog jag mig an The Stendhal Syndrome eftersom favorittysken spelar psykopat där. Det blev tyvärr inte den slasherfest jag hoppats på. Idén med filmen är det inget fel på: Asia Argento (i fula åttiotalskläder trots att det är sent nittiotal) är en polis på jakt efter en ökänd seriemördare/våldtäktsman, kruxet är bara att hon lider av Stendhals syndrom och blir alldeles snurrig när hon tittar på konst. Cue flera drömlika scener när hon glider mellan tavlans värld och verkligheten, scener som kändes coola på planeringsstadiet men tyvärr dras ner av riktigt usla dataanimationer. (Hon hånglar dock med en fisk.) Och våldet är inte härligt stiliserat, Argento-stylee, utan realistiskt och gruvligt och plågsamt. Det blir för svårt att överse med det kackiga spelet och det sega tempot.

En kompis berättar senare att det här anses vara den bästa av de senare Argentofilmerna, efter guldåldern på sjuttio- och åttiotalen. Låter otroligt deppigt - nån som kan bekräfta?

Härnäst på Lovefilm: Tenebre och The Bird With the Crystal Plumage. Och, förstås, obligatorisk pepp på att kommande Giallo med Adrien Brody ska bli den mäktiga comeback som alla fans hoppas på - halvrisig direkt till dvd-doftande trailer till trots.

Andra bloggar om , , , ,

6 kommentarer:

Pablo Money sa...

Hey! Fick bara härom dagen rejält med Tenebre-pepp av en polare som är djupt nere i Argento-träsket. Och jag som inte ens har sett Suspiria (eller "Flykten från helvetet", som den inspirerade svenska titeln lyder).

Conan sa...

Sweet! Men du måste se Suspiria, den är riktigt bra.

Anonym sa...

Jag trodde att Stendhals syndrom var att man tittade på ALLDELES FÖR MYCKET KONST och fick nån sorts överbelastning på konstnerven. Och därefter blev yr.

Väldigt vanlig psykisk sjukdom i Neapel iallafall vad jag har hört. Lite som att dom är duktiga på benbrott i alperna.

Gubbsoda -nu på twitter

Anonym sa...

Deep red är min absoluta favvo förstås.

/Gubbisen igen

Anonym sa...

Och helvete, jag menar förstås att Stendhals syndrom är vanlig i FLORENS!!!! Inte neapel. FLORENS.

Conan sa...

Enligt wikipedia: a psychosomatic illness that causes rapid heartbeat, dizziness, confusion and even hallucinations when an individual is exposed to art, usually when the art is particularly 'beautiful' or a large amount of art is in a single place.

Inte så vanligt i Sverige, vi har kanske för få museum här?