Malmö filmdagar

Jag har tillbringat veckan på Malmö filmdagar och betat av ett antal av höstens kommande filmer. Jag lär skriva mer om det göttaste i den takt filmerna går upp på bio, men för att sammanfatta:

12 filmer sedda, varav
2 mästerverk (Pixars Up som var fenomenal - jag grät tre gånger, vilket är nytt Pixarrekord - och Andrea Arnolds Fishtank, den bästa Ken Loach-film som Ken Loach aldrig gjorde)
1 fantastisk svensk film (Fredrik Edfelts/Karin Arrhenius Flickan som golvade mig totalt)
1 besvikelse (Man tänker sitt - don't believe the hype)
1 riktigt fin romcom (smarta och roliga 500 Days of Summer)
1 snygg sci-fi (District 9)
1 frågetecken (Richard Kellys The Box, som började som en fascinerande Twilight Zone-episod och utmynnade i en gåtfull och förvirrande konspirationsthriller med ekon av Invasion of the Body Snatchers och Kubrick)
1 miss (jag var tyvärr för bakfull för att orka pallra mig upp till In the Loop kl 9 på morgonen)

Men - som sagt - mer om detta framöver.

Snart sessepremme för Pet Sounds och Zitas Filmquiz!

Om den här bloggen hade varit en sjuttiotalsfilm av Michael Crichton hade den varit Coma, det är jag smärtsamt väl medveten om. (Tyvärr inte Runaway, framtidsthrillern där Tom Selleck blir jagad av plåtspindlar och storskurken spelas av Gene Simmons. Och som jag inte köpte på en börs för 40 spänn i höstas, vilket jag fortfarande grämer mig för.)

Ett skäl till den extremt låga aktiviteten är dock att jag just nu sitter och filar på nästa - och höstsäsongens första - filmquiz! Torsdag 20 augusti bär det av. Ta med dina geekigaste vänner till källaren i Pet Sounds Bar (kom tidigt om du vill sitta) och svara på frågor och drick öl och vinn saker. (Eventuellt.) Vi är lite rostiga, men jag törs faktiskt lova att det kommer att bli ganska bra.

The International

Den är inte det mästerverk jag hoppats på, men Tom Tykwers The International är väl värd en dvd-hyra. Jag skriver mer om det här!

Semesterläsning 1: Auster & Hustvedt

Hemma igen efter fem veckors semester! Känns bra att vara tillbaks vid monitorerna igen - ett par timmar Super Mario Galaxy med femåringen och senare ett par timmars onlineslaktande i Left 4 Dead gjorde susen när vi kom hem efter fyra dagar i ett strömlöst torp i Småland. Oerhört självbelåten med att jag lyckats pressa fyra böcker och sex filmer på de här veckorna trots allt badande och solande som skulle hinnas med.

Det var en fin upplevelse att läsa Paul Austers senaste, Man in the Dark, back-to-back med frugan Siri Hustvedts What I Loved - man vill verkligen vara en judisk medelålders konst/litteraturkritiker bosatt på Manhattan under läsningen av båda. Åtminstone tills det sker en fruktansvärd olycka i What I Loved, och berättelsen skiftar från sofistikerat relationsdrama till något mycket mörkare och djupare. En bladvändare, oerhört sorglig, och med en småtöntig men ändå fungerande mordhistoria invävd i plotten. Man in the Dark var ett lyft efter den metafest som var Travels in the Scriptorium. Auster på... rutin, höll jag på att skriva, men det är inte sant - det är mest den trygga känslan av att han så obesvärat slänger ur sig små snippets, historier som nästan skulle räcka till en egen roman. Även här en berättelse i berättelsen, den här gången en smått rafflande sci fi/agenthistoria som Austers berättarjag väver ihop när han inte kan sova, och som han ytterst frustrerande inte avslutar - precis som när han i Oracle Night lämnar den där stackars mannen instängd under golvet. Resten av Man in the Dark är en småskalig och rörande berättelse om åldrande, sorg och död. Fruktansvärt bra.

Andra bloggar om Siri Hustvedt, Paul Auster, böcker, litteratur