Jag har tillbringat veckan på Malmö filmdagar och betat av ett antal av höstens kommande filmer. Jag lär skriva mer om det göttaste i den takt filmerna går upp på bio, men för att sammanfatta:
12 filmer sedda, varav
2 mästerverk (Pixars Up som var fenomenal - jag grät tre gånger, vilket är nytt Pixarrekord - och Andrea Arnolds Fishtank, den bästa Ken Loach-film som Ken Loach aldrig gjorde)
1 fantastisk svensk film (Fredrik Edfelts/Karin Arrhenius Flickan som golvade mig totalt)
1 besvikelse (Man tänker sitt - don't believe the hype)
1 riktigt fin romcom (smarta och roliga 500 Days of Summer)
1 snygg sci-fi (District 9)
1 frågetecken (Richard Kellys The Box, som började som en fascinerande Twilight Zone-episod och utmynnade i en gåtfull och förvirrande konspirationsthriller med ekon av Invasion of the Body Snatchers och Kubrick)
1 miss (jag var tyvärr för bakfull för att orka pallra mig upp till In the Loop kl 9 på morgonen)
Men - som sagt - mer om detta framöver.
2 kommentarer:
Intressant att "Man tänker sitt" blev en besvikelse("total rubbish" skriver en norrman på IMDB).
Vad tyckte du om "Farväl, Falkenberg"? Vissa scener känns i mej fortfarande när jag tänker på den.
Vilken Pixarfilm hade gråtrekordet före "Up"?
Jag gillade Farväl Falkenberg, men när den var som segast - alla scenerna där en långhårig yngling satt i en buske och tittade på en maskros - påminde den tyvärr som allra mest om Man tänker sitt, eller tvärtom.
Gråtrekordet var såklart Toy Story 2, hela montaget när tjejdockan Jessie blir köpt, älskad och till slut bortslängd (till Randy Newmans fina låt "When She Loved Me") är bara så oerhört hjärtskärande vackert och sorgligt...
Skicka en kommentar