Det finns två lyckade långfilmsversioner av Saturday Night Live-sketcher: The Blues Brothers och Wayne's World. Om man (som jag) gillar Will Forte, Kristen Wiig och fnissade lite över att boven heter Dieter Van Cunth hoppades man fåfängt att MacGruber kanske skulle bli den tredje – men den sällar sig istället till den särskilda plats i helvetet där Coneheads, Superstar, The Ladies Man och It's Pat brinner för evigt. Will Forte lyckas klämma lite humor ur Macgrubers hockeyfrisyr, narcissism och faiblesse för ostiga åttiotalshits under den första kvarten, men sen är det ett långt och sluttande plan neråt. Någon MacGyver-parodi blir det aldrig, istället bjuds det på ändlösa bög- och bajsskämt – Fortes kolossala fixering vid analöppningen och vad som ska in eller ut ur den är fascinerande, nästan patologisk. Först kommer insikten att ens liv är på tok för kort för att man bör sitta och se Will Forte trycka upp en purjolök i arslet och sen stoppa den i munnen. Sen kommer känslan av förnedring, för en själv och för Val Kilmer som är tjock och dålig men förtjänar bättre. Sen skäms man. Sen bloggar man om det och skäms lite till.
