Det finns två lyckade långfilmsversioner av Saturday Night Live-sketcher: The Blues Brothers och Wayne's World. Om man (som jag) gillar Will Forte, Kristen Wiig och fnissade lite över att boven heter Dieter Van Cunth hoppades man fåfängt att MacGruber kanske skulle bli den tredje – men den sällar sig istället till den särskilda plats i helvetet där Coneheads, Superstar, The Ladies Man och It's Pat brinner för evigt. Will Forte lyckas klämma lite humor ur Macgrubers hockeyfrisyr, narcissism och faiblesse för ostiga åttiotalshits under den första kvarten, men sen är det ett långt och sluttande plan neråt. Någon MacGyver-parodi blir det aldrig, istället bjuds det på ändlösa bög- och bajsskämt – Fortes kolossala fixering vid analöppningen och vad som ska in eller ut ur den är fascinerande, nästan patologisk. Först kommer insikten att ens liv är på tok för kort för att man bör sitta och se Will Forte trycka upp en purjolök i arslet och sen stoppa den i munnen. Sen kommer känslan av förnedring, för en själv och för Val Kilmer som är tjock och dålig men förtjänar bättre. Sen skäms man. Sen bloggar man om det och skäms lite till.
5 kommentarer:
Nu får jag förstås stilpolisen på mig, men jag tycker nog att även "A Night at the Roxbury" kvalar in bland de lyckade, trots allt. Romcom-line-o-ramat på slutet är finfint, och Chris Kattan är faktiskt rolig - bara en sån grej.
Nyfikna frågor: om du ska se i genomsnitt en film i veckan resten av året, ska du verkligen se filmer av den här typen då? Eller är det här som du skriver om bara filmer du ser för första gången, och emellan dem så ser du BRA filmer du har sett förut?
Peter: sant! Såg om den häromåret och den är riktigt rolig. Och Kattan är kul - för första och sista gången. :)
Jonas: en oerhört bra frågeställning. Svaret är komplext. Japp, jag skriver bara om filmer jag inte sett förut, så även om jag sett om t ex Persona, Simple Men och Scott Pilgrim vs The World (som alla tre är lysande, på olika sätt) senaste veckan så nobbar jag dem på bloggen. Men det förklarar ju inte varför jag ser skit som MacGruber när jag säkert har 50 mycket bättre, osedda filmer hemma? En enorm kvällströtthet spelar in här, det är därför jag tenderar att se enkla filmer. Tyvärr är enkla filmer ibland dåliga. Och tyvärr lär jag mig aldrig det.
The Ladies Man hör till flopparna? Whaaa? Jag ber att få hänvisa till att nedanstående ansågs vara humor och spelades in på film, bara det är tillräckligt för ett W:
"What is love? What is this longing in our hearts for togetherness? Is it not the sweetest flower? Does not this flower of love have the fragrant aroma of fine, fine diamonds? Does not the wind love the dirt? Is not love not unlike the unlikely not it is unlikened to? Are you with someone tonight? Do not question your love. Take your lover by the hand. Release the power within yourself. Your heard me, release the power. Tame the wild cosmos with a whisper. Conquer heaven with one intimate caress. That's right don't be shy. Whip out everything you got and do it in the butt. By Leon Phelps."
Skicka en kommentar