“For the past 35 years, one of my greatest pleasures has been to see Star Wars passed from one generation to the next. It’s now time for me to pass Star Wars on to a new generation of filmmakers. I’ve always believed that Star Wars could live beyond me, and I thought it was important to set up the transition during my lifetime.” - George Lucas
För fem minuter sen spreds nyheten att Disney övertar LucasFilms, vilket också inbegriper en planerad release för en sjunde Stjärnornas krig-film år 2015.
Det är nu man som sjuttiotalistgeek ska brusa upp i en nerd rage värdig Darth Vaders legendariska "NoooOOOOO!!" men, men... vem orkar? Star Wars Episode VII: Tinkerbell and the Great Fairy Rescue kan i vilket fall som helst inte bli sämre än The Phantom Menace eller Clone Wars-filmen och som bekant har ju Star Wars varit barnfilmer ända från början (bara det att dom var bra när vi var barn, sen blev dom dåliga). Och, vilket många redan påpekat, Disney äger även Marvel och The Avengers var ju inte så pjåkig.
Det vi ska fokusera på är George Lucas. Han är fri! FRI! Hans uttalande ovan är torrt men ändå vackert i all sin enkelhet - det är dags att lämna över och gå vidare. Det här betyder i bästa fall att Lucas greppar megafonen och gör en riktig film igen. Det var extremt länge sen American Graffiti och THX 1138 men jag tror att han har mer att ge.
Alltså: pepp!
Oh dear... Imorgon lördag ska jag föreläsa om min livsgärning i filmbloggandets glamorösa värld. Jag vet inte riktigt vad det blir, mer än att jag köpt Keynote till min iPad och gjort hela presentationen där. Modernt! De som dyker upp kommer att få se alla tänkbara sätt att få en bild och en rubrik att flyga in i bild, från Apples digra lista på animeringar. Så om inte annat blir det en stilstudie i överpeppad Keynote-glädje.
Läs mer om eventet här! Välkomna.
Imorgon går äntligen Gabriela Pichlers debutfilm Äta Sova Dö upp på bio. Den är precis så fantastisk som festivalhypen har sagt, och jag tycker verkligen att ni ska se den. Pichler har en stensäker hand med sina amatörskådisar och lyckas göra både lyckad, dråplig komedi med en färgstarkt knasig och rolig ensemble värdig en tidig Mike Leigh-film och samtidigt ett svidande porträtt av en arbetarklasstillvaro som sällan eller aldrig syns i svensk film. Vafan, jag satt själv där i salongen, i min vanliga trygga medelklassbubbla, och tänkte under de första tio minuterna att Hoho, så fula Cosby-tröjor kan väl ingen ha på sig i verkligheten och Nu har dom gått bananas med sina ironiska arbetarklassmarkörer. Så ovan är man. Men filmen känns helt och hållet äkta. Och det fina är att Pichler kunde gjort den väldigt mycket mer politisk och (över)tydlig men håller tillbaka och låter betraktaren dra slutsatserna själv.
Det känns helt overkligt att detta är Pichlers debutfilm, så fruktansvärt stark är den. Och lika konstigt att Nermina Lukač i huvudrollen är fritidsledare och aldrig hållit på med teater, så otroligt säker är hon. Se!
En av de roligaste filmaffischer jag nånsin sett!
Kul dessutom att Lionsgate anställt samma AD som TV3 hade på Superstars Celeb:
