tisdag 2 november 2004

Ju-On: The Grudge

Efter succén med den amerikanska remaken av The Ring – och nu ska det bli öppenhjärtligt och erkännas att jag gillade DreamWorks-versionen mycket mer än det japanska originalet, aja baja – har Hollywood som bekant gått igång rejält på sin nya kassako och det görs nyinspelningar av japansk skräck på löpande band. Remaken på The Grudge med Sarah Michelle Gellar i huvudrollen (säkert sugen på en post-Buffy-hit efter två onämnbara Scooby Doo-korvar) gick upp i USA nyligen till vissna recensioner. (Trots att Sam Raimi producerat men även solen har sina fläckar ibland.)

Innan den amerikaniserade versionen letar sig hit passa för guds (eller bara min) skull på att se originalet Ju-on: The Grudge från 2003. Ska du bara se en skräckfilm i hela ditt liv så etc etc. Jag menar allvar: jag såg The Grudge på Stockholms filmfestival förra året och höll seriöst på att få bråck av ren och skär terror (som det brukar heta i dåligt översatta taglines). Vad jag försöker förmedla är att den är OTROLIGT SKRÄMMANDE och får den onda tv-flickan i The Ring (båda versionerna) att krypa tillbaks i brunnen av ren oro – sanna mina ord!

Storyn i The Grudge kretsar kring en lägenhet där det spökar – vi förstår snart att en man mördat sitt fru och barn i lägenheten och att offren aldrig riktigt lämnat den. Huset är förbannat och alla som där inträder går ett ohyggligt öde till mötes. För att komplicera det hela har Takashi Shimuzi (regi/manus) delat in filmen i ett antal kapitel döpta efter den person som är näste man/kvinna att gå in i lägenheten och möta fasan. Historien rör sig fram och tillbaka i tiden och efter halva filmen blev jag hopplöst förlorad i kronologin och förstod inte vad som hade hänt när och hur det hängde ihop med allt annat. Otroligt förvirrande, men vid det laget spelade den knepiga strukturen föga roll eftersom filmen är så genuint och blodisande läskig att det blev rent fysiskt plågsamt att sitta publik (obehaget inte mildrat av maskinisten på Skandia som i sann Spinal Tap-anda hade vridit upp volymen till 11 av 10).

Sluthypat: se The Grudge innan det är för sent, den går säkert ner från bio snart men finns att beställa billigt på import-dvd. Det var länge sedan jag blev så rädd på bio och fortfarande kan blotta tanken på en liten blåmålad japansk pojke få mig att nästan börja grina av ångest - se filmen och förstå. (Betyg: 8/10)

Inga kommentarer: