onsdag 20 februari 2008

Sweeney Todd (bristen på entusiasm inför)



Jag såg Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street (bästa undertiteln in the world...ever?) för en dryg månad sen, kom hem och skrev följande, otroligt håglösa och taffligt formulerade bloggrader:
Såg också Tim Burtons Sweeney Todd. Gött! Mycket, mycket snygg, och med mäktiga klarröda blodkaskader mitt i den skitiga Londonslummen som borde få Kurosawa att nicka gillande i sin himmel. Alla klarade sången fint, Johnny Depp var lysande (även om hans brittiska accent ibland påminde lite för mycket om Jack Sparrows sludder) och Sacha Baron Cohen mäktig som sol-och-vårare med den tjockaste italienska komedibrytningen sen de där kockarna i Lady & Lufsen. Premiär först femtonde februari, håll ut!
Varför så ansträngt? Jag borde ju ha varit tokigt och patetiskt upphetsad över att ha sett Timpans nya mer än en månad före "alla andra". Nu när filmen gått upp och bioannonsen nästan tippar över av femmor undrar jag vad det var som hände. Gissningsvis var förväntningarna så höga och peppen hållit på såpass länge (ett år? mer?) att det blev som när man till slut såg Brokeback Mountain: Jaha, den var ju, eh, lysande. Får man ta lite mer kaffe?

Sen finns det ett problem i att Burton inte ansträngt sig nämnvärt för att göra Film av ett verk skrivet för scenen - det blir lite trist och statiskt att de hela tiden ska hänga i Sweeneys torftiga salong (jag väntade hela filmen på att han skulle piffa till det, iallafall med en risig blomma eller nåt).Undantaget drömsekvensen förstås som var en oklanderligt snygg greenscreen-bonanza.

Men det här är väl egentligen lyxgnäll? Stephen Sondheims musikal (som jag aldrig hört förut) är ju sagolikt bra. Alla skådisar är lysande (utom lillpojken kanske), alla sjunger med den äran (Depp låter som Bowie!), det är som alltid en fröjd att se Alan Rickman kötta till det riktigt ordentligt. Och blodet sprutar i floder.

Men ändå är det nåt som inte... [drifts off]

Andra bloggar om: , ,

5 kommentarer:

Anonym sa...

Men seriöst, alltså. Det är en musikal vilket per automatik gör att musiken måste jobba igen allt det där som en vanlig film kan göra med vanlig dialog. När musiken är såpass medioker som i denna och dom två huvudaktörerna inte alls kan sjunga så blir det inte bättre. Att Tim inte använder en enda ny dekor eller kostym hjälper inte heller. Rubbish.

Conan sa...

Musiken medioker? Är du hög??

Anonym sa...

Är jag ensam om att tycka att filmen ser lite plastig och datorgenererad ut? Inte alls så snyggt som man väntar sig av Burton.

Conan sa...

Nej, du är inte ensam. Det borde sett bättre och dyrare ut.

Anonym sa...

personligen gillade jag att filmen inte hade för mycket dekorationer. Det var skitigt, fattigt och enkelt, och man lät blodet, musiken och Johnny Depps galna blick do the talking. Jag älskade den, och tyckte att den hade precis den där mörka, morbida humorn som jag älskar hos Burton.

Men så är jag förstås galet förtjust i både musikaler och Burton också, vilket kanske är en förutsättning om man ska ta till sig den här filmen helhjärtat =)