Har precis avslutat nya Tomb Raider, den senaste rebooten av det lite kantstötta Lara Croft-franchiset. Jag var aldrig ombord på båten med de första, geniförklarade Tomb Raider-spelen till PC utan har kört ett par tre av de ganska vissna uppföljarna på senare år.
Nya Tomb Raider är på många sätt en TRIUMF: ett av de i särklass snyggaste spelen jag någonsin kört till Xbox 360 med fantastiska ljuseffekter, mäktiga snöstormar, episka regnskurar och outsägligt vackra solnedgångar. Smart bandesign, bedårande vackra miljöer och ett beroendeframkallande uppgraderingssystem för vapnen - varav pilbågen är det mest tillfredsställande. Att ljudlöst smyga fram genom de djupa skuggorna och fimpa en intet ont anande fiende på trettio meters håll med en pil rätt upp i kraniet är lika härligt hundrade gången som den första.
Då kan man förlåta att manuset är rätt värdelöst och storyn mest består att jaga efter birollsfigurer så fruktansvärt trista att man gärna dödat (och helst torterat) dem själv om man bara kunnat. Märklig trivia för övrigt: samtliga bifigurer säger "Laura" och inte Lara genom hela spelet. Whut?
Tomb Raider 2013 är ett hopkok av Uncharteds klättringsraffel och Resident Evils ruggiga och blodiga skräckatmosfär – ett helgjutet äventyr man önskar skulle hållit på några timmar till. Ett plus är att Lara Croft-serien nu lämnat sin pubertala kvinnosyn – Laras gigantiska lökar är nu ersatta med ett par hyfsat normala (vilket i tv-spelsvärlden i och för sig fortfarande betyder stora).
Nya TR bjussar på en mer nyanserad origin story där Lara inte är en superhjälte utan kämpar hårt för sin överlevnad. Väldigt hårt faktiskt. Efter ett tag rycker man till över av de kopiösa mängder stryk hon får: hon ramlar utför stup, rasar utför berghällar, snubblar, slungas in i stenväggar... Och när man dött några gånger inser man att spelet kanske bara växlat upp några snäpp i sin skeva kvinnosyn – från pojkrummet till tortyrkammaren?
Dödsanimationerna är nämligen fruktansvärt slaskiga. Om Lara hamnar fel i ett vattenfall spetsas hon på vassa trädgrenar, som åker in genom hakan och ut genom bakhuvudet. Hoppar man fel med fallskärmen spetsas hon genom magen på en en annan trädgren. När hon blir mördad av bovarna hugger de svärdet rätt genom munnen och ut genom skallen... Falliskt våld när det är som smaskigast.
Jag kan haja idén med att den oskyldiga Lara ska döpas i eld och komma ut på andra sidan som ett riktigt badass. Men när spelet är slut har hon fått så sanslösa mängder stryk, och spetsats på så många olika sätt på så många olika långa vassa föremål, att man undrar om spelutvecklarna är en smula störda?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar