Julianne Moore går i terapi hos Gary Sinise för att komma över sin son som gått bort i en flygolycka ett år tidigare. Så en dag är allt som påminde om honom borta – fotoalbumet, videobanden – och Juliannes man, den mjuke Anthony Edwards från E.R., försöker varsamt förklara att de aldrig haft någon son, att allt bara är hennes förvirrade fantasier efter ett traumatiskt missfall ett år tidigare. Är Julianne galen eller ljuger alla i hennes omgivning?
Det är ett bra upplägg och The Forgotten börjar lovande som en snyggt fotad mix av Jagad och Rosemary’s Baby, och utvecklar sig sen till en rätt spännande paranoiathriller med bra spel av Moore och Dominic West. Man vet aldrig riktigt vart den ska ta vägen vilket alltid känns fräscht och kul – ända tills idéerna tar slut, det blir några osannolika manusvändningar för mycket och den krystade finalen raserar det mesta av den goodwill man byggt upp. Efteråt sitter man och försöker fylla hålen i intrigen utan att lyckas och blir smått förbannad över att man förväntas svälja dels den Marianne Ahrne-kladdiga mysfeminismen, dels de helt vilda logiska luckorna i manus.
The Forgotten andas kvalitet men är egentligen inte mer än ett medelbra Arkiv X-avsnitt med bättre foto, högre budget och skådisar från A-listan. Vilket får en att undra över vad Julianne Moore, Sinise och Anthony Edwards såg i projektet, särskilt Edwards vars roll är menlös å det grövsta. Och nu blir det varning för spoilers men... om man har en karaktär som publiken förväntas lita på men som senare visar sig vara på de ondas sida är det kanske ingen snilleblixt att casta Gary Sinise.
Så skippa The Forgotten men leta gärna upp The Stepfather, regissören Joseph Rubens thriller från 1987. Låg budget och ett gäng genre-schabloner men ett tajt manus och en suverän Terry O'Quinn i huvudrollen som mordisk styvpappa fixar en tät och obehaglig thriller. (Betyg: 5/10)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar