Superhelg i skivbacken

Det är superhelg i Stockholm, runt femtio grader varmt ute, gassande sol. Varmaste och vackraste dagen någonsin i Sveriges historia. Alla du känner är ute och badar eller dricker öl, men du är fast i en kvav lägenhet med två sjuka barn, ett som ligger helt apatisk i soffan med två oätna rostade mackor framför sig och låter sin thousand yard stare vila på Pippi är sakletare och går på kalas för femte gången på raken, ett annat som klänger fast som en igel i din svettiga t-shirt, ynkligt jämrandes, kokhet som en kamin, med vattenflaska i en hand och andra handens lilla pekfinger på vass upptäcksfärd en bra bit in i ditt ena öra.

Vad gör du?

Du går ner i källaren och rotar fram en banankartong fylld med gamla drum & bass-skivor.

Sen går du igenom dem och konstaterar att du redan sålt det som går att sälja (allt av LTJ Bukem, den där fina Metalheadz-plåtburken) och att resten är, ärligt talat... inte så bra. Och att ingen skivbörs med ett uns av självaktning skulle ge ens ett spänn för det som blivit kvar.

Du sparar allt som är någorlunda hårt och brutalt (J Majik, Fauna Flash (nåt tyskt "fynd" på nån börs nångång), Ed Rush) eller tillräckligt arty för att kanske funka framöver (Plug) eller där du kände killen som gjorde skivan lite (Friend) men slänger omslagen och lägger över i plastfickor för att ge dig själv alibi.

Du lyssnar igenom resten. Det är idel snygga digipakomslag, bleka brittiska tjugotreåringar i munkjacka på bilderna, oerhört new ageiga-låttitlar som Serpent Navigators eller Meridian Helix. Och det är mycket här som väl rimligtvis borde låtit Wayne's Coffee redan då? Adam F, Omni Trio, Alex Reece, Kid Loops... tydligen tillräckligt tuffa då, hjälplöst daterad muzak nu.

James Hardway, han som spelade saxofon till drum & bass-beats (gasp!), som jag köpte på Bengans i Göteborg, kom med en sticker på omslaget där vita popjournalister flämtar: "It will melt your ears, kneel before it and weep" (NME), "taking drum'n'bass to its wildest extremes" (Melody Maker) låter nu som loungeelectronica som skulle ratats som kanske lite för slätstruket, har du nåt med Era? av musikläggaren på Lagerhaus.

Vad fort det gick. Efter att Photek (vars tidiga skivor fortfarande är lysande) gick bort sig med sömnpillret Solaris tappade jag sugen och började köpa Neil Young-skivor som alla andra. Vad hände med intelligent drum & bass? Finns det fortfarande? Nån som vet?