tisdag 28 september 2004

Bäst just nu: Armbryterskan från Ensamheten och Dodgeball

Har just sett The Terminal och känner mig en smula... kladdig. Spielberg har inte sparat på sitt patenterade schmaltz och efter två timmar med en snubblande klok Tom Hanks vill man nästan gå och duscha av sig. Men mer om det inom kort innan The Terminal går upp 8 oktober. Nu till denna vecka, då går nämligen två av höstens roligaste filmer upp: en tramsig sportkomedi med Ben Stiller och - något mer otippat - en svensk dokumentär starring världens bästa armbryterska i 65-kilosklassen.

ARMBRYTERSKAN FRÅN ENSAMHETEN av Lisa Munthe och Helen Ahlsson handlar om Heidi Andersson, en 23-årig tjej som bor i byn Ensamheten utanför Storuman. Invånare: 16, varav alla tillhör släkten Andersson och ägnar sig åt armbrytning så fort tillfälle ges efter skoterturerna och vedhuggningen. Sporten är inte officiellt godkänd, inga sponsorpengar finns så Heidi hankar sig fram på lika delar järnvilja och småtöntiga butiksframträdanden (det blir många sportaffärer med nyfikna män i keps som vill pröva lyckan). Vid Heidis sida finns pappa Kent som är en av filmhöstens coolaste figurer i sin skogshuggarmustasch, läderjacka och gubbkeps. Kent visar sig också vara filmens främsta comic relief, och mer ska inte avslöjas än att strykjärnsscenen på hotellrummet i Kanada redan lovar bli en svensk dokumentärklassiker. Bonus: mot slutet av filmen när vi följer Heidis väg genom deltävlingarna i VM blir Armbryterskan en nagelbitare av stora mått: det är ohyggligt spännande. (Sen är det på tiden att någon tar tag i den sorgligt förbisedda genren armbrytningsfilm så att inte Sly Stallone fick fortsätta ha tolkningsföreträde med sin ruttna Over the Top från 1987 - en kulturgärning i sig.) Rekommenderas å det varmaste.
(Betyg: 8/10)

DODGEBALL tillhör genren Ben Stiller-komedier vilket i stort sett alltid borgar för kvalitet. mannen har ju sen Meet the Parents haft en nästan obruten svit av lyckade och småtrevligt anspråkslösa filmer med Zoolander som kronan på verket och Starsky & Hutch som senaste trivselskapare (dock hjälper det säkert att jag sett varken Duplex eller Envy som lär vara usla - båda släpptes direkt på dvd i Sverige). Ben Stiller verkar vara en hygglig kille och det färgar av sig på hans filmer. I Dodgeball spelar han White Goodman, en uppblåst gymbroiler i hockeyfrilla och susp som leder en lika framgångsrik som fascistisk fitnesskedja. Hans enda konkurrenter är ett sunkigt men hemtrevligt gym lett av Vince Vaughn och befolkat av ett gäng smått bizarra dropouts till stammisar. När Vince Vaughn vägrar sälja sin ögonsten blir det strid på kniven och allt utmynnar i en dodgeballturnering där bådas framtid står på spel.

Undertiteln är A True Underdog Story och Rawson Marshall Thurber (regi och manus) bockar kärleksfullt av alla de obligatoriska klyschor som en underdogfilm ska ha. Ben Stiller iförd silveroverall och Village People-mustach är obetalbart grisig som hälsofascist och lär haft riktigt kul under inspelningen. Gott om basketbollar i pungen blir det och ovänner av brutal slapstick bör hålla sig undan, men Dodgeball är gjord med stort hjärta och är bitvis mäkta rolig. (Betyg: 6/10)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Heja Conan,

Även om jag saknar dig så har din sida blivit ganska mycket snyggare... Hurra för mallar.
Du är välkommen tillbaka när du vill, men då på en annan domän. Nu när du också dragit (Fazzan svek ju först) så håller den gamla draken på att självdö. Jag har sparat undan allt ditt material om du inte hinner flytta över det närmaste året.

\J

Conan sa...

Depp! En epok går i graven, men det var väl oundvikligt. Gästboken, blir den kvar?