Patrik Eklunds Flimmer har fått ljumma recensioner, men jag tycker ni ska skita i det och bara gå och se den, innan det är för sent. En så snyggt fotad film – varje bild är uttänkt och välkomponerad och den bruna scenografin är helt fantastisk – bör ses på stor duk. Jämförelser har gjorts med Ulf Malmros, svenska The Office och Twin Peaks men de är fel ute, Eklund bygger upp en helt egen tragikomisk, lite sorgsen värld med hjälp av en imponerande känsla för scenografi och väl valda skådisar. Bäst är Jacob Nordenson som hunsad kontorsslav i kamp med IT-supporten från helvetet, hjälplöst fast i en Kafka-artad mardröm (om Kafka varit tvungen att skriva kvartalsrapporter i Excel och blev hunsad av sin bipoläre chef).
Enbart filmen i filmen, dvs den pedagogiska informations-VHS:en från Örebro läns landsting om hur män med fertilitetsproblem ska kunna gå vidare, komplett med VHS-flimmer och tafatt klippning, är värd biobiljetten – de tre-fyra utsökt fejk-fumliga minuterna är det roligaste jag sett i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar