Birth

Allting talade för att Birth skulle vara bra. Begåvad regissör (britten Jonathan Glazer som slog igenom med Sexy Beast som jag till min sorg fortfarande inte lyckats se), intressant premiss, lovande teasersnuttar - allt omkring den har andats sober och ruggig reinkarnationsthriller. Det börjar också lovande men slutar trist nog i stilla katastrof.

Nicole Kidman för dagen iförd illasittande Mia Farrow-peruk (tänk Rosemary's Baby) och pinnsmal lekamen (man vill inte ens tänka tanken att kameran enligt myten lägger på 10 kg) ska till att gifta sig när en tioårig pojke dyker upp från ingenstans och påstår sig vara hennes sedan tio år döde man Sean och kräver att hon avbryter sina giftasplaner. Pojken kan overkligt mycket om Sean och betygar sin kärlek så starkt att Nicole snart blir övertygad om att det verkligen är Sean.

Hon faller helt sonika för pojken, vilket bland annat ger upphov till den märkliga badkarsscen där Nicole och en tioårig pojke sitter nakna tillsammans och pratar känslor – en scen som lockade fram burop på Venedigfestivalen förra året och åsamkat filmen en del kontrovers. Men scenen är knappast särskilt etiskt tveksam eller obehaglig, mest bara konstig, och dålig. Och vad värre är en smula skrattretande. Vilket så småningom blir facit för hela filmen.

Det är ett lockande upplägg, och Glazer kommer hyfsat långt med att skapa osäker stämning: snyggt foto på välklädda och stiffa överklassmänniskor i stiliserade Upper Manhattan-lägenheter, olycksbådande och mäktig filmmusik, i extremt makligt tempo. Precis som i Gus Van Sants ruskiga Elephant är fotografen Harris Savides förtjust i långa monotona steadicamtagningar precis på rätt sida om total uttråkning. Och gossen spelas effektivt av Cameron Bright som mutat in sin nisch som obehaglig unge med elaka ögon i bl a direkt-till-videothrillern Godsend och The Butterfly Effect, också en rysare med reinkarnationstema, dock oändligt mycket roligare.

I takt med att Nicole blir kär i den mystiske pojken så tappar både hon och filmen all sans och det blir mest bara larvigt. Till Births försvar måste sägas att det är en av de mer bizarra och egensinniga filmer som går på repertoaren just nu - men for all the wrong reasons. (Betyg: 3/10)