Går man in i en välsorterad bokaffär, viker in på filmavdelningen, blundar och kastar sitt tummade ex av Maltin över axeln kommer den med 62% sannolikhet att landa på en bok om amerikansk sjuttiotalsfilm - på senare tid den period som tuggats mest i filmböckerna, med Biskinds lysande Easy Riders, Raging Bulls som det kanske mest kända exemplet. Det är svårare att hitta böcker om regissörer som är i början av sin bana, som är tongivande här och nu. Därför går det fort att sluka The Mind of the Modern Moviemaker, en intervjubok med ett gäng mer eller mindre nybakade och (hyfsat) unga regissörer, sammanställd av nöjesjournalisten (och bloggaren) Josh Horowitz.
Horowitz skriver i förordet att berättelserna om de stora kanonerna under sjuttiotalet är fascinerande, men boken han alltid velat läsa handlar om vad Spielberg, Scorsese, De Palma och de andra skäggen tänkte då, när det begav sig, när de fortfarande var up and coming och kämpade sig fram i Hollywood och inte officiellt hade blivit genier än.
Så Horowitz har plockat 20 regissörer (varav de flesta också skriver sina egna manus) och ställt raka och direkta frågor om hur de började skriva, hur de kom in i branschen, varför de vill göra film, hur de beter sig på inspelningarna, hur de tänkte när de skrev och castade sina filmer. Inga djupare analyser av varje regissörs oeuvre utan mer handfasta frågor utan krusiduller vilket är befriande. Och de flesta av Horowitz regissörer känns inte sönderintervjuade utan pratar glatt och ogenerat om sina projekt, sina drömmar och sina tillkortakommanden.
Bokens styrka ligger i Horowitz obesvärade urval. Att geniförklarade frifräsare som Richard Kelly och Michel Gondry samsas med tungviktare som Neil LaBute och lovande nykomlingar som Joe Carnahan (Narc) och Dylan Kidd (Roger Dodger) är inget konstigt, men Horowitz tar in snäppet mer oväntade (och i vissa fall flitigt bespottade) namn som McG (Charlie's Angels), Todd Phillips (Old School) och Brett Ratner (X-Men 3). Han har också ett gott öga till komedier och plockar in folk som Chris & Paul Weitz och John Hamburg som kanske inte är vana att diskutera sin cv i ett nyfiket och seriöst sammanhang.
Sen kan man anmärka på urvalet, nästan bara män (Patty Jenkins och Karyn Kusama är de enda undantagen), alla utom Michel Gondry amerikaner och alla verksamma inom studiosystemet. Men som en guide till ett gäng nya amerikanska regissörer, slipade hantverkare och egensinniga auteurer om varandra, är boken ett måste. Tonen är kärleksfullt nördig, för Horowitz är sannerligen ett fan. Och underhållande och självdistanserade snackapor som Kevin Smith och Trey Parker/Matt Stone ser till att underhållningsfaktorn är hög.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar