
Det kollektiva minnet i videohyrsvängen är som bekant kort. Omslaget till Woody Allens filmer flåsar numera
"av regissören till Match Point!" och nämner inte med ett ord, säg,
Annie Hall eller
Radio Days. Vilket i och för sig kan vara ett omtänksamt sätt att skona oss lite äldre och mer minnesgoda i publiken från alltför höga förväntningar - om vi nu till äventyrs fortfarande hade hoppet kvar om gamle Woody efter hans vanvettigt, frustrerande ojämna cv från senare år.
Och just som det faktiskt
hade börjat gå åt rätt håll igen, med mästerliga
Match Point som sagt och med extremt lättviktiga men trivsamma Scoop (som jag
snudd på hyllade när den kom men misstänker inte håller för en omtitt), så drämmer han till med
Cassandra's Dream. Som måste vara Allens sämsta film sen... sinnessjukt usla kriminalkomedin
Small Time Crooks? Tomt rasslande naveltitten
Celebrity? Jag vet inte. Till och med
Anything Else - den med Christina Ricci och han från
American Pie - var ju en inspirerad rulle jämfört med det här.
Det är inte direkt dåligt, eller ens halvbra som
Melinda & Melinda. Det är bara så fruktansvärt
halvhjärtat. Interiörerna hos den Brittiska Arbetarklassfamiljen är tungfotade, med långrandig och nattstånden dialog pepprad med klyschor. Som valfritt diskbänksdrama på BBC filtrerat genom okänsliga amerikanska öron. Som om Allen glömt hur man skriver dialog - det är bara Basil Exposition hela tiden. Skådisarna är oinspirerade, storyn ett upplägg snarlikt
Match Point om skuld och samvete men på halvfart.
Woody lyckas till och med få Tom Wilkinson att vara, absolut inte dålig, men
sådär. Snudd på slätstruken. Sug på den: Tom Wilkinson slätstruken! Denna gigant, lysande och lyhörd i vad han än gör, senast så
fantastiskt bra i
Michael Clayton. Hans irritation över att brorsönerna börjar oja och aja sig bara för att han begär att de ska begå ett litet mord är så nära underhållning man kommer i
Cassandra's Dream.
Men hoppet lever trots allt: nu peppar vi på att kommande
Vicky Christina Barcelona blir bättre än den här själlösa halvmesyren. Tyvärr lovar den kraftigt lama
trailern inte särskilt gott... Nån som såg den i Cannes och vet?
Andra bloggar om: Woody Allen, Tom Wilkinson, Cassandra's Dream, film