söndag 6 juli 2008
Tom Wilkinson i tråkchock!
Det kollektiva minnet i videohyrsvängen är som bekant kort. Omslaget till Woody Allens filmer flåsar numera "av regissören till Match Point!" och nämner inte med ett ord, säg, Annie Hall eller Radio Days. Vilket i och för sig kan vara ett omtänksamt sätt att skona oss lite äldre och mer minnesgoda i publiken från alltför höga förväntningar - om vi nu till äventyrs fortfarande hade hoppet kvar om gamle Woody efter hans vanvettigt, frustrerande ojämna cv från senare år.
Och just som det faktiskt hade börjat gå åt rätt håll igen, med mästerliga Match Point som sagt och med extremt lättviktiga men trivsamma Scoop (som jag snudd på hyllade när den kom men misstänker inte håller för en omtitt), så drämmer han till med Cassandra's Dream. Som måste vara Allens sämsta film sen... sinnessjukt usla kriminalkomedin Small Time Crooks? Tomt rasslande naveltitten Celebrity? Jag vet inte. Till och med Anything Else - den med Christina Ricci och han från American Pie - var ju en inspirerad rulle jämfört med det här.
Det är inte direkt dåligt, eller ens halvbra som Melinda & Melinda. Det är bara så fruktansvärt halvhjärtat. Interiörerna hos den Brittiska Arbetarklassfamiljen är tungfotade, med långrandig och nattstånden dialog pepprad med klyschor. Som valfritt diskbänksdrama på BBC filtrerat genom okänsliga amerikanska öron. Som om Allen glömt hur man skriver dialog - det är bara Basil Exposition hela tiden. Skådisarna är oinspirerade, storyn ett upplägg snarlikt Match Point om skuld och samvete men på halvfart.
Woody lyckas till och med få Tom Wilkinson att vara, absolut inte dålig, men sådär. Snudd på slätstruken. Sug på den: Tom Wilkinson slätstruken! Denna gigant, lysande och lyhörd i vad han än gör, senast så fantastiskt bra i Michael Clayton. Hans irritation över att brorsönerna börjar oja och aja sig bara för att han begär att de ska begå ett litet mord är så nära underhållning man kommer i Cassandra's Dream.
Men hoppet lever trots allt: nu peppar vi på att kommande Vicky Christina Barcelona blir bättre än den här själlösa halvmesyren. Tyvärr lovar den kraftigt lama trailern inte särskilt gott... Nån som såg den i Cannes och vet?
Andra bloggar om: Woody Allen, Tom Wilkinson, Cassandra's Dream, film
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Scoop är inte bara Allens sämsta film någonsin, det är något av det sämsta skit jag sett överhuvudtaget. Och sämst i denna usla film är herr Allen själv. Om han nu verkligen inte kan gå i pension så kan han väl i alla fall hålla sig bakom kameran?
Ånej, knappast sämre än Small Time Crooks. Tyckte den var ganska lyckad. Du måste se mer film så du förstår vad en riktigt usel film är! :-)
Skicka en kommentar