Det känns lite menlöst att erkänna det men Chuck Palahniuks cynismer kan ibland bli lite för mycket att svälja. Jag gick loss ordentligt på Lullaby men hade vissa problem med betydligt svartare och framförallt grymmare Haunted. Kan känna mig lite äckelmagad inför Chuckens nattsvart cyniska och osentimentalt materialistiska världsbild. Jag är ju en snäll kille.Senaste romanen Rant: An Oral Biography of Buster Casey är inte alls i den ligan, även om den börjar i sedvanligt brutal stil. Historien om särlingen Buster "Rant" Casey berättas som en intervjubok där ett stort gäng personer, vars liv på ett eller annat sätt korsat Busters, varvas. Det funkar redan från början och blir faktiskt aldrig tjatigt. Inte alls samma gudabenådade driv som i till exempel Lullaby, men it grows on you.
Buster är bizarr, har extremt förhöjd lukt och smak, misstänks som barn ha mördat flera av sina äldre släktingar (Pahlaniuks passningar om hur den yngre generationen hatar och vill döda den äldre är underbara), har genom att låta sig bitas av hundratals djur (spindlar, ormar) i öknen fått rabies och blivit sjukdomsresistent, och blir snorrik genom att stjäla gamla mynt ur väggarna hos snåla och nydöda gamlingars hus. Med mera. Sen lämnar han hålan i mellanvästern han vuxit upp i , flyttar till storstan och ger sig in i Party Crashing, ett slags subversivt rollspel/biljakt/demolition derby på nätterna där man klär ut sig på särskilda sätt och smyckar sina bilar för att sen lekfullt krascha in i varandra enligt vissa spelregler. Redan från sida ett vet man att Buster Casey dog en mystisk död, och boken jobbar sig framåt mot nåt slags avslöjande.
Pahlaniuk är otroligt fascinerad av sin sociologiska undersökning av Party Crashing, själv tröttnade jag så smått, men nånstans där mot slutet utvecklar sig historien från skröna featuring intorkade snorkråkor (don't ask) och konstig sex till en teknikfetischistisk science fiction-historia med avancerade tidresor som ger en mäktig twist till resten av berättelsen.
Blev lite knäckt av Haunted men nu är det hög tid att beta av fler Palahniuk. Tips?
Andra bloggar om: Chuck Palahniuk, Rant, litteratur, böcker
11 kommentarer:
Choke var bra. Snuff var lite...kräkäcklig får man nog säga. Men ändock sjukt läsvärd.
Ska försöka läsa "Choke" innan filmen kommer. Shit vad jag ligger efter, jag trodde inte ens "Snuff" var släppt.
Har inte läst Palahniuk. Du skrämde mig någonstans vid Haunted. Men om du är ute efter bizarra, drömlika och grymma stories tipsar jag gärna (igen...) om Kafka på stranden av japanen Haruki Murakami. Try it, you like it!
Ja, skärpning nu Conie.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0224078585
Filmatiseringen av Choke verkar ju väldigt bra. Med Sam Rockwell kan det inte bli annat än succé
"Non-Fiction" är ingen roman, utan en samling artiklar, krönikor och essäer Palahniuk slängt ihop under åren. Ganska ojämnt, men en del är riktigt bra. Framförallt de mer personliga texterna, där han bland annat berättar om mordet på hans far.
Jag är så i synk med världsbilden i Palahniuks böcker att jag inte ens kan FATTA att andra ser dem som nattsvarta, cyniska, nihilistiska, osentimentalt materialistiska, whathaveyou. För mig handlar de tvärtom om ensamma människor som slutar vara ensamma, som hittar rätt, som jagar de stora känslorna bortom sakerna, de som vill leva på RIKTIGT. Warm and fuzzy galore alltså.
Haunted, Diary och Snuff tycker jag är Palahniuks sämsta.
Rant hamnar på nån form av mellannivå.
Men Fight Club, Choke, Survivor och Invisible Monsters är ju alla läsvärda om man har ett gott öga till honom.
Är man hardcore så kan man ju ge sig på Non-Fiction som någon nämnde ovan och även Fugitives and Refugees som är nån form av "alternativ" turistguide till Portland.
Annars så är det ju faktiskt Lullaby som är esset... om Fincher bara kunde få ändan ur vagnen och filmatisera skiten..
Jonken: Boy, jag har redan läst den - och håller verkligen med. Märklig, mäktig läsning.
Emma: Du har en poäng såklart, men Haunted blev ändå för mycket, för rå. Men jag lovar sluta tjata om den nu och läsa resten av hans böcker istället.
Sascha: jajaja, ska beställa... :-)
LB: hittade Fugitives and Refugees på loppis för en tia i somras, verkar klart intressant.
Själv håller jag Lullaby som hans i särklass bästa, följd av Choke, Fight Club, Invisible Monsters och Survivor. Non-fiction var tråkig, Haunted skit. Hoppas på Rant, som ligger i hyllan och väntar.
Är själv väldigt skeptisk till filmatisering av Choke, eftersom 9 av 10 bok-filmatiseringar är skräp. Fight Club är ett av undantagen som bekräftar regeln, och det har mer med Fincher att göra än statistik.
Mina personliga favoriter är Diary och Choke.
Novellen Guts i Haunted är mästerlig.
Visst är den! Det var längre fram, i historien om träningsdockan i barnstorlek på polisstationen, som jag inte orkade längre. Blev för äcklad.
Skicka en kommentar