onsdag 2 mars 2005

Closer



Patrick Marber började som manusförfattare på flera Steve Coogan-projekt innan han skrev Closer, succépjäsen som blev en kioskvältare i London och har spelats i flera länder. T ex på Dramaten där jag såg den för några år sen med Melinda Kinnaman, Dan Ekborg, Jakob Eklund och Gunnel Fred i rollerna. Där var den rätt bra tror jag (fråga mig gärna om biroller men teaterminnet är ruskigt kasst) men i Mike Nichols version är den smått fantastisk.

Hela filmen kretsar kring fyra personer: Julia Roberts som fotograf, Clive Owen som läkare, Natalie Portman är en flicka utan bakgrund och Jude Law en misslyckad författare. Slumpen gör att deras vägar korsas och kärleksrelationerna dem emellan böljar fram och tillbaka i en elegant soppa av passion, besatthet, osäkerhet, förälskelse och svartsjuka.

Det är filmad teater i kubik vilket Nichols/Marber tack och lov inte försökt maskera på något ansträngt sätt, antagligen trygga i vetskapen att manuset är så inåt helvete bra att det går fint ändå. Filmen glider obehindrat fram och tillbaka i tidslinjen och gör nedslag då och då i de två parens liv under några år. Det är en befriande vuxen och smart film, med brutal, uppriktig och ofta rejält snuskig dialog. Alla skådespelarna briljerar men pokalen går framförallt till Clive Owen som formligen exploderar på duken i ett moln av cynisk intelligens – han är helt fantastisk och skulle nog fått sin Oscar om inte Morgan Freeman gjort ännu en trivsamt farbroderlig roll i Million Dollar Baby. Ett fett genombrott för Owen (vi glömmer gärna sömnpillret King Arthur) som skulle bli en perfekt Bond framöver.

Closer är en stilren, snyggt paketerad historia med dialog av Guds nåde. Nichols har med veteranens säkra hand styrt runt sina attraktiva skådisar (Clive Owen…hrrr…) som känns uppenbart peppade på chansen att få lägga rabarber på så biffiga och välrundade porträtt av kärlekstörstande och neurotiska nutidsmänniskor, och det blir en extra bonus att se en mainstreamstjärna som Julia Roberts ta riktigt fula ord i sin mun. En av årets bästa filmer redan nu, som det brukar heta. (Betyg: 8/10)

Inga kommentarer: