Det var en månad sen vi hördes sist och sen dess har ett gäng bra filmer passerat revy framför mina ögon. En av de trevligaste är den oundvikliga uppföljaren till trivsamma Ben Stiller-komedin Meet the Parents/Släkten är värst. MEET THE FOCKERS har blivit en dundersuccé i USA, på god väg att bli den mest lönsamma komedin någonsin (smaka på det). I Sverige kristnad Familjen är värre som känns helt obegriplig men jag gissar att idén är att man ska tänka Släkten är värst, men - håll i er - Familjen är värre! Ännu en femetta utklämd av filmbolagets think tank.
Det började dåligt med den minst sagt avtändande trailern: en gapig soppa på Dharma & Greg-konceptet med Teri Polos wasp-föräldrar kontra Ben Stillers utflippade ex-hippies, idel snubbelgubbande mellan Dustin Hoffman och De Niro, en katt som jagar en hund… Men det funkar faktiskt fint, särskilt om förväntningarna skruvats ner ett par tre snäpp, och om man för länge sen tagit Ben Stillers persona till sitt hjärta. Han är lysande som vanligt i rollen han alltid spelar, som hunsad underdog med god vilja men omständigheterna mot sig.
Meet the Fockers är i stort sett samma film igen. Stiller måste fortfarande bevisa att han har en plats i superstiffa svärfar De Niros circle of trust men hans levnadsglada och medelålderspilska föräldrar sätter såklart käppar i hjulet med sin lössläppta livsglädje och pinsamma spontanitet. Paret Streisand-Hoffman som senior-Fockers verkar haft skoj tillsammans och bjussar trots alla farhågor om olidligt överspel på en extremt underhållande och välmatchad duo.
Krystad subplot om en illegitim son, djurhumor och sentimental avslutning åsido är Meet the Fockers en helt okej uppföljare som levererar om inte oväntade så nästan alltid trivsamma skratt. En upplevelse som för övrigt får en bizarr twist om man tidigare samma dag snikfluktat i senaste Playboy på Pressbyrån och ser helylletjejen Teri Polo vika ut sig med buske och allt, lika oväntat som oförklarligt. Kanske ville hon fila bort sin helylleimage, precis som man som västerlänning år 2005 måste fila bort det mossiga i att sex före äktenskapet skulle vara något otänkbart. Men det gör man, ty trots att komedi aldrig kommer att vara De Niros starka sida är hans hämmade patriark fortfarande så pass skräckinjagande att man förstår Stillers ängslan. (Betyg: 6/10)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar