söndag 8 juni 2008

Superhelg i skivbacken



Det är superhelg i Stockholm, runt femtio grader varmt ute, gassande sol. Varmaste och vackraste dagen någonsin i Sveriges historia. Alla du känner är ute och badar eller dricker öl, men du är fast i en kvav lägenhet med två sjuka barn, ett som ligger helt apatisk i soffan med två oätna rostade mackor framför sig och låter sin thousand yard stare vila på Pippi är sakletare och går på kalas för femte gången på raken, ett annat som klänger fast som en igel i din svettiga t-shirt, ynkligt jämrandes, kokhet som en kamin, med vattenflaska i en hand och andra handens lilla pekfinger på vass upptäcksfärd en bra bit in i ditt ena öra.

Vad gör du?

Du går ner i källaren och rotar fram en banankartong fylld med gamla drum & bass-skivor.

Sen går du igenom dem och konstaterar att du redan sålt det som går att sälja (allt av LTJ Bukem, den där fina Metalheadz-plåtburken) och att resten är, ärligt talat... inte så bra. Och att ingen skivbörs med ett uns av självaktning skulle ge ens ett spänn för det som blivit kvar.

Du sparar allt som är någorlunda hårt och brutalt (J Majik, Fauna Flash (nåt tyskt "fynd" på nån börs nångång), Ed Rush) eller tillräckligt arty för att kanske funka framöver (Plug) eller där du kände killen som gjorde skivan lite (Friend) men slänger omslagen och lägger över i plastfickor för att ge dig själv alibi.

Du lyssnar igenom resten. Det är idel snygga digipakomslag, bleka brittiska tjugotreåringar i munkjacka på bilderna, oerhört new ageiga-låttitlar som Serpent Navigators eller Meridian Helix. Och det är mycket här som väl rimligtvis borde låtit Wayne's Coffee redan då? Adam F, Omni Trio, Alex Reece, Kid Loops... tydligen tillräckligt tuffa då, hjälplöst daterad muzak nu.

James Hardway, han som spelade saxofon till drum & bass-beats (gasp!), som jag köpte på Bengans i Göteborg, kom med en sticker på omslaget där vita popjournalister flämtar: "It will melt your ears, kneel before it and weep" (NME), "taking drum'n'bass to its wildest extremes" (Melody Maker) låter nu som loungeelectronica som skulle ratats som kanske lite för slätstruket, har du nåt med Era? av musikläggaren på Lagerhaus.

Vad fort det gick. Efter att Photek (vars tidiga skivor fortfarande är lysande) gick bort sig med sömnpillret Solaris tappade jag sugen och började köpa Neil Young-skivor som alla andra. Vad hände med intelligent drum & bass? Finns det fortfarande? Nån som vet?

8 kommentarer:

Martin Degrell sa...

Påminn mig att vi borde ta ett snack om det här någon dag...

Anonym sa...

Det är bara kommersiell dnb som gäller nu för tiden.. testa "Weapons of Mass Creation 3" för en ordentlig överdos

Conan sa...

Martin: Will do! Som ett slags intervention då, eller snacka gamla minnen? :-)

Anonym: Tack! Lyssnade lite, låter klart bättre än min ungdoms kommersiella dnb (typ typ Adam F, Alex Reece) som låter skit idag. Men inte särskilt kul. "we're taking our guerrilla war back to the streets"? Njae...

Har gjort extremt lite research i ämnet men det verkar som om de klassiska d+b-skivor av den hårdare skolan alla fortfarande peppar på är såna jag redan har, typ Grooverider presents The Prototype Years. Inte för att jag letat så hårt, iofs. Jag brassar mina gamla Source Direct, Dillinja och Ed Rush när jag typ ska städa badrummet och vill blåsa rent.

Martin Degrell sa...

Ingen intervention - du snackar med killen som fortfarande har två backar db-vinyl och vägrar göra sig av med dem...

Conan sa...

Hehe, det ante mig. Då kan jag meddela att de där D*Note-tolvorna du sitter och trycker på sannolikt låter RÖV i dagens läge. Sometimes you just got to let go...

Martin sa...

Ja jag har ingen aning om vad som hände men så sitter jag ju här och är förkyld med nya PW i högtalarna och det är inte alltid så lätt att förhålla sig till heller. Säg till om du vill gå på indieskattjakt i vårt källarförråd någon gång...

Anonym sa...

http://www.myspace.com/hochiproductions

är min frus ex och gör bra drum n base. men jag haller med det har inte hant sa mkt. men annars rular trentemoller tycker jag. han producerar alla ljud sjalv och ar en hejare på att skapa de mest fantastiska ljudmattor. puss ein reiz ein volk ein fuhrer

Conan sa...

Hårt, och därmed bra. jag gillar det. Tackar!