Zzzyriana

I min iver att hinna se ikapp alla kandidater till årsbästalistan försökte jag klämma Syriana på dvd. Tyvärr i två omgångar, första halvan en lördagkväll efter en lång slö dag framför Anki & Pytte med febrig dotter, den sista häromkvällen när jag kom hem på fyllan efter julbord med jobbet. Inte de bästa förutsättningarna att se årets sannolikt smartaste och mest intrikat plottade (och våldsamt välspelade) film.

Det var svårt nog att hänga med i svängarna nykter, full ska vi inte prata om - allting började flyta ihop och jag satt mest och försökte komma på vad han den lilla stabbiga mannen hette som var med i Homicide, eller han CIA-chefen från Boston Public som gjorde Station Agent, och begrunda exakt hur många filmer jag sett där Chris Cooper och/eller Christopher Plummer spelat korrupta höjdare (ett gäng), och skrocka belåtet varje gång fusionen mellan de två oljekonglomeraten kom på tal - efter mergern blev det nya namnet ConnexKillen, vilket är rätt kul om man bor i Stockholm.

Jag skulle behövt det stiliga flödesschemat som nån nörd konstruerat (och som Filmomat tipsade om redan i augusti) bredvid mig i soffan för att överhuvudtaget hänga med - skitsamma om det blev spoilers. Det är sällan man känner sig dum när man ser på film, men här snackar vi pärlor för svin. Jag skäms.