Vicky Cristina Barcelona går upp ikväll och jag gillade den skarpt, vilket var klart otippat. Scarlett Johansson som ung och naiv sökare i ett lika kooky som passionerat menage a trois med Javier Bardems pretentiöse konstnärshingst och Penelope Cruz som psykfall med sydländskt utlevande raseriutbrott? Ännu en lätt gubbjuk och sökt charmig Woodyrulle med knasiga Europeans? Nä tack. Men så sitter jag där efter den trevande inledningen med ettrelativt stort fånflin på läpparna och inser att det verkligen svänger. Fan, till och med Cruz är bra. Har heller inget problem med berättarrösten, som är lagom distanserad och sarkastisk. Weird Science-Martin tycker att Woody blivit riktigt misantropisk och pessimistisk i sin syn på kärlek, och han har kanske rätt, men det förtar inte underhållningsvärdet.Det är också en fröjd att se Patricia Clarkson och Kevin Dunn som medelålders par, de kunde vara plockade från en av lägenhetsfesterna i någon av Woodys åttiotalsfilmer, Små och stora brott kanske, nu sitter de i piketröjor och golfbrallor under Spaniens heta sol - men är exakt lika olyckliga för det. Och Chris Messina som den snälle träbocken Doug är perfekt i sin fyrkantiga tråkighet. Läs Extra Allt-Jonas hyllning till Doug här. Och se gärna filmen med förväntningarna på Cassandra's Dream-nivå, det vinner den på.
Andra bloggar om Vicky Cristina Barcelona, Woody Allen, film
1 kommentar:
Förtydligande: jag tycker misantropin och pessimismen är en av de främsta anledningarna till att filmen ändå är tämligen underhållande.
Skicka en kommentar