Anchorman

Komedi med Will Ferrell, Christina Applegate, Paul Rudd, Steve Carell och Fred Willard. Manus: Will Ferrell och Andy MacKay. Regi: Andy McKay.

Du som gillar Will Ferrell missa inte Anchorman som går upp på fredag. Inte helt otippat är den precis som alla de andra filmer Ferrell varit med i på sista tiden – Zoolander, Old School, Starsky & Hutch – inget mästerverk men en trivsam komedi med stor självdistans, hög tramsfaktor och, eh, Will Ferrell. Nuff said. Anchorman utspelar sig i San Diego på 70-talet där nyhetsankarna är kungar på den lokala tv-kanalen och Ron Burgundy (Ferrell) är den populäraste av dem alla. Med tjock mustach, oklanderlig hårhjälm och kostym i den rätta bruna kulören ser Will Ferrell så rolig ut att man faktiskt drar på munnen bara åt fotot på filmaffischen. Men förändringens vindar blåser och när grabbgänget får smaka på den annalkande feministvågen i form av en kvinnlig journalist (Christina Applegate) som börjar på tv-kanalen blir det uppror.

Manus är skrivet av Ferrell och Saturday Night Live-veteranen Andy McKay och är minst sagt löst i kanterna. Mycket verkar improviserat, flera scener har ingenstans att ta vägen och en del skämt faller platt ner på de beiga heltäckningsmattorna. Men det funkar ändå, mycket tack vare en energisk Ferrell och en fin ensemble bakom honom, bl a Fred Willard från Best in Show och A Mighty Wind och Steve Carell som var så kul i en liknande roll i Bruce Almighty.

Löspolisongerna sitter där de ska och kostymerna har det rätt snittet – Ferrell och co vältrar sig i 70-talsattribut och det coola gänget nyhetsankare är som nedstigna från ett cocktailparty hos Hugh Hefner, de har Playboyidealet för hur en intelligent karlakarl i sin prydno skulle se ut. Destor roligare att de inslag som gänget presenterar med all sin myndighet är totala icke-nyheter om djur som rymt från zoo och annan infotainment - lite trevlig satir över ytlig och likriktad nyhetsrapportering.

Efter en lyckad start så dippar det rejält efter ungefär halva filmen och det känns som om skämten tagit slut. Men i grevens tid slänger McKay/Ferrell in en hysteriskt bra scen inspirerad av West Side Story och Gangs of New York – med lycklig bonus i form av gästskådisar (the usual suspects plus några till som inte ska avslöjas). En grymt rolig scen som lyfter en hyfsat tunn historia till himmelska höjder och gör en beredd att förlåta en del longörer.

Anchorman är inte den skrattfest man hoppats på men man får en ordentlig dos Will Ferrell vilket räcker en bra bit. (Betyg: 5/10)