Fantastic Four ligger etta på biotoppen i USA och har efter bara nån vecka nästan dragit in kostnaderna. Fox är nöjda och menar att folk gärna vill ha lite oskyldigt skoj i en sommar full av dystra, tunga blockbusters som Världarnas krig och Batman Begins: "It's just a romp, it looks like fun, it plays like fun" säger en av bossarna. Och visst väger Fantastic Four fjäderlätt och är hyfsat opretentiös men det vete faen om det är särskilt kul. Jag läste bara Fantastiska fyran sporadiskt i späd ålder så jag har ingen "relation" till serien som skulle kunna fuckas upp, och efter de många sågningarna var förväntningarna lågt ställda. Och ändå blev det en smått plågsam sittning. Det är några jobbiga bitar, ett par riktigt pinsamma scener, men mest av allt är det bara... medelmåttigt. En kvävd gäspning och en smygande känsla av spleen.
Vad filmen behöver är nåt som står ut, men på alla plan saknas det piff. Regissören Tim Story (vars största claim to fame hittills är Barbershop) saknar bildbegåvningen och schvunget hos en Sam Raimi eller elegansen hos en Bryan Singer. (Storys största bedrift är att han är svart vilket förstås är ytterst ovanligt i megabudgetsammanhang och gör det ännu märkligare att det bara finns en enda svart skådis med repliker i ett annars helvitt filmuniversum.) Skådespelarna är snygga på ett lite sterilt sätt och gör sitt jobb, men det är bara Michael Chiklis (från The Shield)som lämnar något avtryck, och hans scener är ömsom krystad comic relief, ömsom lätt patetiska drapor om att det minsann är jobbigt att vara annorlunda. Actionsekvenserna är standard, specialeffekterna so-so (särskilt några av gummikroppsanimeringarna som ser rent bedrövliga ut) och filmen är i skriande behov av en minnesvärd skurk à la Doc Ock, Green Goblin eller Magneto.
Det borde kännas som lättsam underhållning men en bit in tappade jag sugen. Ett gäng överpeppade statister med gapande munnar trängs runtom Fantastiska fyran. Alla är samlade: det är han från Hornblower, hon den snygga men talanglösa från Dark Angel, och han med det plastikopererade fejset från Nip/Tuck. En ung kille som ser ut exakt som Jack Davenport gnabbas med han från The Shield. Dialogen saknar all stuns och påpassligt nog står alla framför en enorm fond av reklamskyltar som filmas i alla upptänkliga vinklar innan scenen tar slut. Där nånstans kände jag mig mest bara ledsen och tom inombords - Fantastic Four är en film utan själ och själlös popcornfilm är något av det sorgligaste som finns. (Betyg: 3/10)
2 kommentarer:
"Storys största bedrift är att han är svart vilket förstås är ytterst ovanligt i megabudgetsammanhang och gör det ännu märkligare att det bara finns en enda svart skådis med repliker i ett annars helvitt filmuniversum."
Nja, det är nog tyvärr (?) så att regissörer i Holywood väldigt sällan har ansvaret för castingen. Sådant sköts av speciella casting agencies som snarare tar order av producenten eller filmbolagsbossarna.
Jo, det är väl så. Story har väl inte tillräcklig tyngd för att själv vara med och påverka rollbesättningen, han är ju inte direkt Spielberg utan mer en gun for hire.
Skicka en kommentar