Hur många album - nya album med band man inte kände till sen tidigare, inte gamla godingar - lyssnar man på mer än tio gånger these days? Eller, om man inte köpt skivan utan slöladdatnerden, mer än fem gånger? Det senaste året är det kanske tre-fyra stycken nya bekanta som verkligen däckat mig. Bloc Partys "Silent Alarm", Interpols "Antics", Camera Obscuras "Underachivers Please Try Harder" och ett par till.
Men nu är det äntligen dags igen, jag är fullständigt jävla golvad av Texaskvintetten Midlake och skivan "The Trials of Van Occupanther". De har jämförts med bombastiska spacerockare som Mercury Rev och Flaming Lips men det gäller nog mer deras debutalbum som har några år på nacken. Glöm det, och köp/ladda istället ner "Van Occupanther" som släpptes nu i juni. Det handlar om sjuttiotalsdoftande softrock: mjuk, innerlig, naturromantisk pop med överjordiskt vacker stämsång och jordiga, back to nature-texter. Tänk de absolut vackraste låtarna med America eller Crosby, Stills & Nash - i ett helt album. Makalöst bra.
Vet inte om man kan lita på scientologer, men bandet har tydligen ett stort fan i Jason Lee som kallat nya skivan "one of the most important modern records I own" och går loss på hur autentisk skivan är i dessa hemska, ironiska tider - lätt bajsnödigt, men han har såklart en poäng. Midlake gör naturlyrisk folkrock som inte känns retro eller gubbig på något sätt utan modern och innerligt menad. Vafaen, lyssna på öppningsspåret "Roscoe" och hör själv hur fantastiskt det låter.
Lyckades också hitta en skakig livegrej från Midlakes spelning på Tivoli i Köpenhamn i maj - ljudet och fotot är piss, men som bakprojektion till "Roscoe" har de valt klipp från en film som - om jag lyckats identifiera Richard Burton, John Gielgud och Laurence Olivier rätt - måste vara Wagner från 1983, en fem timmar lång brittisk-ungersk-australisk miniserie för tv som Maltin kallar "glossy but uninspired" och syrligt tillägger "overlong, to state the obvious". Om det finns nån koppling till låten vete tusan men det är hur snyggt som helst.
Jag piskar mig själv blodig varje kväll nu för att jag missade Midlake som förband till Flaming Lips på Cirkus den 2 maj - om nån som var där läser detta, berätta för mig exakt hur fantastiskt det var.
4 kommentarer:
Hej Conan!
Blev nyfiken över Midlake, då din övriga musiksmak i högsta grad delas av mig själv. Jag provlyssnade på deras myspace-sida, och av det jag hittills hört är det helt underbara toner! Jag vill ha mer! Men lyckas inte finna de någonstans på de piratkontrollerade haven :(
Ifall du har något tips var jag kan söka, sänd mig mer än gärna ett mejl på gemore [at] gmail.com
I varje fall - tack för tipset! Underbar musik!
Midlake var tyvärr mycket bättre på skiva än live än så länge. Det var bra på sätt och vis, men man drabbades inte av någon goshwowkänsla. Minifilmerna och klippen som var på projektorn var ibland intressantare än framträdandet. Tyvärr.
Sedan Mall Rats har jag varit besatt av Jason Lee, och förutom 1969 års Paul McCartney är det han som stenhårt bidragit till min... eh... skäggfetisch. Och nu hävdar du att han är scientolog? Är det här allmän kännedom? Hur har jag kunnat missa det?
Jag måste skaffa några roofies för att kunna smälta det här.
Det står på internet att han är scientolog, då måste det väl vara sant?? http://en.wikipedia.org/wiki/
List_of_Scientologists#General_celebrities
Skicka en kommentar