måndag 15 januari 2007

Stranger Than Fiction



Sugen på ännu en fiffig metahistoria om en författare med skrivkramp? Stranger Than Fiction har kallats Charlie Kaufman light och riktigt så svart och desperat som i Kaufmans mästerliga Adaptation blir det aldrig - Stranger Than Fiction är en rar feelgoodhistoria, utan självrefererandet och den überkomplexa strukturen hos Adaptation. Och kanske är den inte heller det mästerverk man peppat på - men det finns mycket att glädja sig åt här.
  • Zach Helm (manus) är en av de mest hypade manusförfattarna i Hollywood just nu, och det är inte alls obefogat - STF är smart, välskriven och rolig. Killen är bara 31, detta är hans debutfilm, och han har dessutom varit förlovad med Lucy Liu. Bastard...
  • Marc Forster (regi) är som alltid mån om att paketera sina filmer så snyggt som möjligt. Tillsammans med favoritfotografen Roberto Schaefer har han gjort det rent, ljust, rätlinjigt. Med snygg grafik som åskådliggör Ferrells tvångsmässiga sinne för siffror och statistik (tänk IKEA-scenen med Edward Norton i Fight Club fast i tjugo minuter).
  • Will Ferrell är så sugen på att göra en Carrey och skruva ner volymen att han nästan är helt uttryckslös, men det funkar. Dustin Hoffman är fullkomligt strålande, och deras scener tillsammans svänger rejält. Dels för att båda har så bra repliker att bita i, särskilt i en underbar scen där Hoffman med hjälp av sin litteraturhistoriska checklista går igenom vad Ferrell kan ha råkat ut för. Sen blir det automatiskt lite kul när 192 cm Ferrell står mittemot 166 cm Hoffman i ett rum och pratar.
  • Maggie Gyllenhaal, som jag aldrig riktigt gått in för tidigare, var fantastiskt bra. Eller, eh, så var det bara att hon var så snygg. Alltså, hennes roll som frifräsande och idealistisk bageriägare - alltid med en stunds småprat och en påse nybakta muffins till övers för de hemlösa - hamnade farligt när den där jordnära, naturligt sexiga Kvinnan som ska förlösa den hämmade, något äldre mannen. Det borde alltså bli geggigt men det funkar - om det är för att båda spelar så förbannat bra, eller för att Helms manus lyckas vara fint utan att bli kladdigt vete fan. Eller också identifierade jag mig så fint med Ferrells stiffa tjänsteman att jag föll lika hårt för Gyllenhaals mysiga bohem chic som han gjorde. (Nöff?)
  • Tom "Amadeus" Hulce är med i en biroll, tydligen hans första på tolv. Trots att jag läst det nånstans innan tog det nån minut innan poletten trillade ner. (Lite som att se Bud Cort dyka upp som grinig restaurangchef i Heat.) Hulce är äldre, skäggigare, rundare - och skötte sina fyra minuter med glans.
Stranger Than Fiction blir aldrig den fest som trailern hintade om, men det kan vara en av de allra sötaste filmerna just nu.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

4 kommentarer:

' sa...

Sugen sugen sugen! Men Emma Emma Thompson då?

Conan sa...

Nja, så fort Emma Emma dök upp med sin glåmigt brittiska uppsyn kände jag att jag var less på hennes manér och spelstil. Men det känns elakt att skriva det. Hon ÄR ju en dunderskådis, egentligen.

Anonym sa...

Conan! Ditt omdöme måste råkat ut för kryptonit. Filmen hade... ingenting (jo, tyvärr Emma Thompson). Och hur trött är man inte på klyschan "crazy tjej med tatueringar och galet färgat hår (helst ska hon se ut som Beatrice Dalle men hon behöver inte nödvändigtvis dö på slutet) som vänder uppochner på nån sexuellt frustrerad tråknisses värld" (tänk Garden State, tänk Eternal Sunshine, tänk... indie-film). Och meta-grejen. Gäsp. Jag går och fiskar, som en karl sjöng om det enda meta-perspektiv jag gillar.
Förlåt för ordvitsen. Men minns att jag egentligen avgudar Will Ferrell.

Conan sa...

Ja, vad fan gör man? Du ska veta att jag kände mig rejält gubbslemmig när jag satt där och myste i kapp med Ferrells alltmer tinande karaktär. Men jag tyckte aldrig det blev lika kladdigt som i Garden State, eller Så som i himmelen, eller... ja, du vet. Det är klyschor galore men det funkade, iallfall för mig, iallafall den här gången. Jag är en gris. Men Per Gessle? WTF?