Missade du Robert De Niros spiondrama The Good Shepherd (Den innersta kretsen) på bio i våras och tänkte knipa den på dvd istället? Grattis! Två timmar och fyrtiosju minuter kan nu med den praktiska Fast Forward-knappens hjälp reduceras till en nätt tjugominuters best of-session. Eller också kan du bara skumma bilderna ovan för att få ett hum om ungefär hur kul filmen är och spara nära tre viktiga timmar till annat.
De Niros förra film, regidebuten A Bronx Tale efter Chazz Palminteris enmansföreställning, var en anspråkslös coming of age-historia från 60-talets New York, snyggt ihopsvängd av en De Niro på hemmaplan. När han nu återvänder till regissörsstolen är det som om materialet kväver honom, som om han tror att långa, tankfulla scener utan styrfart är vad som förväntas för att uttrycka allvar och gravitas. Någonstans inuti Eric Roths manus finns sannolikt en tät historia om lojalitet, idealism och paranoia, men De Niros massivt långtråkiga film är en tröstlös orgie av tunga suckar, dunkla arbetsrum och försagda konversationer mellan hämmade män i kostym.
Matt Damon spelar huvudrollen. Han brukar vara en pigg kille men här har han fastnat i ett enda uttryck - och det är exakt samma återhållna, stumma sorgsenhet han projicerar i alla scener, oavsett om han sitter i sammanträde, valhänt försöker emota med sin sin gravt alienerade son eller tjongar på Angelina Jolie. Den potentiellt starka berättelsen om en man som förlorar sina ideal och offrar sin familj för rikets säkerhet reduceras till en sur Matt Damon som käkat en stor burk med glopiller och lyssnat alldeles för mycket på De Niros missriktade less is more-approach.
Det var 13 år sen A Bronx Tale kom, och som en kritiker skrev: "Robert De Niro made up for lost time by making The Good Shepherd, a film that feels like it takes 13 years to watch." Hehe.
Andra bloggar om: The Good Shepherd, Den innersta kretsen, Robert De Niro, Matt Damon, film
4 kommentarer:
Jag såg den igår. Eller, rättare sagt, jag såg, sov, såg, sov och såg. Tror det var rätt sätt att uppleva denna film.
Och varje gång jag vaknade var det någon som kom in i ett rum och sa med ett menande tonfall: "Min far hade en grön klocka." eller något annat, kodat meddelande. Någon annan (kanske Matt Damon) svarar: "Hur många knappar hade den i så fall."
Vi började se den igår, Maken hade fått för sig att den var bra och jag hade sett någon helt OK trailer för den. Efter en timme var vi trötta och valde att stänga av & se klart ikväll istället.
Hela tiden satt jag och tänkte på det du skrev att Damon bara har ett uttryck genom hela filmen. Det stämmer verkligen. Zzzz...
Den här filmen var sååååååååå tråååååkig. Blev grymt besviken. DeNiro bör hålla sig till skådespelande, faktiskt.
Skicka en kommentar