1. Jag har skaffat ett Facebook-konto. Jo jag vet, det är en glorified Mina vänner-bok på nätet men samtidigt hur kul som helst, förutom Tamagotchi-stressen i att underhålla skiten med piffiga applications och lustiga Status-formuleringar. Just nu är jag inte inne och petar så ofta, max 8-10 gånger per dag. Ska försöka lägga ner lite mer tid framöver. Häng med du också!
2. Jag har "äntligen" sett Reno 911: Miami. The Office möter Polisskolan med mediokert resultat, enligt konsensus. Strage totalsågade i DN. Hade faktiskt förberett mig med några ängsliga formuleringar innan jag knäppte igång den, inför en eventuell bloggtext, nåt ursäktande om hur bra Thomas Lennon och Kerri Kenney var i The State som jag vill minnas var genialiskt när det gick på MTV för drygt tio år sen. Men det behövdes inte när filmen (spinoff till en tv-serie jag helt missat) faktiskt är riktigt rolig på sina egna premisser. Ruggigt ojämn, med en del rätt såsiga improvisationer och (medvetet?) hafsig, och med Paul Rudd i ännu en obligatorisk biroll, men bitvis helt lysande. Både i det undertextladdade samspelet mellan Jim Dangle och hans inkompetenta mannar, och i de rejält tramsiga slapstickscenerna. Eller när en överspänd The Rock spränger sig själv. Briljant. Önskar jag kunde säga att dvd-omslaget inte har så mycket med filmen att göra men... tyvärr.
3. Jag har spelat Guitar Hero II. Sinnessjukt roligt, med en perfekt mix av självparodi (alla amps går upp till 11, sista arenan man låser upp är såklart Stonehenge) och bredbent rockposerande. Trots att man står a) hemma i vardagsrummet, b) nykter (helst, annars slinter fingrarna) och c) med en liten fjantig plastgitarr snarare än en tung Fender i nävarna känner man sig som en äkta rockgud. Känslan av att sätta fem stjärnor på "War Pigs", eller "Hush", eller Iron Maidens "The Trooper" (min absoluta favorit) är helt makalöst skön. Och det känns verkligen som att, japp, då kan man spela gitarr också på riktigt. Sweet! Jag kör mest som Lars Umlaut, har i skrivande stund 8204095 career points och har fastnat på Wolfmothers "Woman" på Hard. Sen blir det bara för jävla svårt.
Andra bloggar om: Facebook, Thomas Lennon, Reno 911, Guitar Hero, Xbox 360, tv-spel, film
9 kommentarer:
Som trogen dyrkare av bloggen vill jag absolut lägga till dig på facebook och låtsas att jag känner dig personligen. Men... vad heter du?
Det hör ju inte hit (till det här inlägget) men jag har just sett "Se upp för dårarna" och skulle desperat vilja efterlysa en Conan-recension. Svensk film måste ha monstruösa problem när det här är klassat som en av de bättre som kom ut förra året. Man vrider ju sig av skådisprestationerna och av regihaverierna.
"Pocahontasdialog" som personen jag såg filmen tillsammans med utryckte det. "Jag tror det är dags för mig att flytta hemifrån."
Martin: försökte gå in på din blogg, men den var lika hemlig som jag? Maila på coniethelibrarian@gmail.com ska vi nog bli Facebook-vänner.
Ulrika: hehe, har bara sett trailern några gånger och peppen är OERHÖRT sval men nu när du ber så snällt ska jag se vad jag kan göra.
Jag ber ofattbart snällt och slänger dessutom in en ovärderlig länk: http://www.moanmyip.com/
Haha! Nördigaste geekhumorn jag sett på länge.
Har du missat TV-Reno 911!? Jag, som är besatt av COPS, tycker att det är en av TV-historiens highlights. "Come here you little trailer monkey!" borde fler poliser ropa oftare, anser jag. Och om man är vän av misslyckade huv-rullningar (vem är inte det, förresten?) kan man få sitt lystmäte. Heter det så förresten? Eller får man sitt lystmäte... tillfredsställt? fullt? terminerat? determinerat? minerat? Vem vet? Inte jag, uppenbarligen.
Nanci, jag tror att man bara "får" sitt lystmäte, även om det låter underligt. Exempel:
- Hur gick det i lördags?
- Svinbra, jag fick mitt lystmäte!
- Grattis.
Tja. Om du heter Conan the librarian, hur kan du inte ha "UHF" med Weird Al som en av dina favoritfilmer? Den är klassisk...
Christian: jag borde väl inte erkänna detta, men... jag har inte sett UHF. Trots att jag är ett stort Weird Al-fan. Fick smeknamnet Conan the Librarian av mina vänner i början av nittiotalet. Gissar att nån av dem sett filmen!
Skicka en kommentar