The Blood of a Corrupt Merchant

Jag levde länge i tron att ett väl genomfört headshot med sniperbössa erbjöd höjden av mänsklig tillfredsställelse, men att smyga runt på hustaken i Jerusalem på 1100-talet och stillsamt dräpa vakter med kastkniv är faktiskt några snäpp roligare. Efter två veckor med Ubisofts medeltidsaction Assassin's Creed varje kväll är jag salig av lycka. Grafiken är sinnessjukt snygg och våldet lika köttigt som elegant när man dräper knektar med svärd, lönnmördar onda män med dolk och hoppar runt på taken i ett helt sömlöst flöde, utan laddningstider eller mankemang med kontrollen. Allting flyter på ett sätt man bara kunde fantisera om för bara några år sen (och äntligen full payoff för den skottkärra pengar vi brassade på en ny fet lcd-tv - spelet ser helt makalöst ut i HD).

Ramhandlingen är snark och spelet har med rätta fått kritik för att det är repetitivt. Tionde gången man körde ett "Pickpocket"-mission darrade man kanske inte av upphetsning, men jag tröttnade faktiskt aldrig på alla obligatoriska "Save Citizen" (hjälpa en stackars hunsad medborgare genom att slakta ett tjog överspända soldater och sen diskret glida in i en folkmassa) eller att klättra upp för höga byggnader (cue mäktig 360 graders-panorering) och sen göra ett hisnande svanhopp ner i en höskrinda femtio meter ner.

Nu när det är slut infinner sig den vanliga mixen av tomhet och lycka, jag retar mig lite på att jag aldrig lyckades göra ett regelrätt lönnmord på nån av mina targets (det blev alltid ett jäkla ståhej och jag tvingades hugga ner vakterna och kuta järnet) så jag fick aldrig nåt Blade in the Crowd-achievement. Men Assassin's Creed har sålt som smör så en tvåa lär nog dyka upp framöver - sannolikt i nutid/nära framtid, om de ska spinna vidare på det diffusa slutet. Kan bli hur kul som helst.

Andra bloggar om: Assassin's Creed, Xbox 360, tv-spel, Ubisoft