Ojoj, Darren Aronofskys psykoskräckmelodram har verkligen trillat bredvid, för att tala med Povel Ramel – jag såg den redan i mars. Två feta tummar upp, vill jag minnas. Både otippat och glädjande att en film som är mer Argento och Polanski än Stekta Gröna Tomater kan få en busslast med Oscars och grossa över 300 miljoner dollars.
Kanske sist på bollen här, men – spoiler alert! – visst existerar inte mamman (Barbara Hershey) i verkligheten? Man får ju bara se henne i lägenheten tillsammans med Portman. Hon lämnar den aldrig, och verkar dessutom leva i nåt slags Portman-fixerat förflutet. Känns som om hon är en både hämmande och stödjande kraft som symboliserar Portmans usla självkänsla snarare än en verklig person, och att hon troligen dött/stuckit efter att hon utsatt sin dotter får nåt hemskt övergrepp i barndomen. Så kändes det iallafall. Har jag rätt?
3 kommentarer:
Fascinerande teori men signaturen Rori kommenterade saken på följande vis när frågan kom upp på nätet för ett (bra) tag sen: "I saw Aronofsky speak the other day, and he definitely seemed to think that she was a real person. I think the fact that she never spoke to anyone was mostly a result of budget issues where they didn't have time to get her off the sound stage. Also, don't forget that it's the mother who calls the studio to let them know that Nina won't be showing up for the debut."
Ninas mamma lämnar faktiskt också lägenheten på slutet, då hon sitter i publiken under dansfinalen (om hon nu inte bara skulle vara där i egenskap av Portmans hjärnspöke, förstås;-)
Äh, vad vet Aronofsky? När filmen väl är "out there" är det öppet för tolkningar. :)
Hehe ... instämmer förvisso i den saken:-)
Skicka en kommentar