The long hard road to hell

"Aaaawww.... Mike?"

Så sa Dan Aykroyd, med huvudet lite gulligt på sned, i sluthampen på en av de märkligaste popvideos som gjorts. Nu när musikvalet på MTV står mellan Jamba 1, Jamba 2 och Jamba 3 är det lätt att istället fastna på VH1, som fortfarande kör flitigt med musikvideos - dock med nackdelen att de gått ner sig nästan fullständigt i en ibland pigg, ofta bara lat åttiotalsnostalgi. Det var på VH1 som jag häromdan råkade se videon i fråga, för första gången på säkert tio år - jag pratar förstås om "Liberian Girl" med Michael Jackson.

"Liberian Girl" är en av Jacksons svagaste singlar och kanske var han medveten om det när han bestämde sig för att skita i att berätta en historia eller ens mima framför kameran utan istället göra något mer oväntat: han lät helt enkelt alla sina kändiskompisar paradera framför kameran. Den lösa handlingen i videon är att Michael bjudit in sina vänner under förespeglingen att de ska spela in en video - men var är huvudpersonen själv? Kändisarna får fördriva tiden bäst det går ("Weird Al" Yankovich spelar dragspel, Quincy Jones lajar med Bubbles, Lou Diamond Philips hänger med Billy Dee Williams) ända tills ett förväntansfullt surr sprider sig i studion och Michael glider ner medelst kamerakran, med ett flin av barnslig lycka på läpparna, och fnittrar "Alright everybody, that's a wrap!" Ridå. Michael hade regisserat alla - i smyg! Sicket bus...

Jag vill minnas att videon (regisserad av en James Yukich) blev omtalad och kändes spännande när den kom 1988 - så många kända figurer passerade revy att man bara var tvungen att titta (låten förbleknade till ljudtapet i bakgrunden). Även om den avspända stämningen och nojset mellan celebriteterna redan då kändes ytterst välregisserat. Och misstanken förstås fanns att kändisarna filmats i omgångar och partystämningen uppstod i klipprummet. Men mäktigt var det.

Nästan 20 år efteråt är videon fascinerande, men på helt andra sätt. Många från den tidens a-lista är rent komiskt passé idag (Steve Guttenberg, Corey Feldman, Brigitte Nielsen!), andra sitter kvar på den absoluta toppen (Spielberg, Travolta), men man får en bild av hur stor Michael var under åttitoalets slut, strax innan syrgastälten, operationerna och den långa vägen neråt. För när man ser "Liberian Girl" år 2005 känns den mest av allt sorglig - frågan man grunnar på varenda sekund av videon är förstås hur många av hans kompisar som skulle tackat ja om frågan kommit idag?