Varför floppade The Island?

Såg om The Rock på TV4 häromkvällen. Jerry Bruckheimer/Michael Bays måttlöst underhållande actionrulle från 1996 har allt man kommit att förvänta sig av en film ur Bruckheimer-skolan: kraftigt överspelande skådisar i osannolikt uppskruvade roller, köttiga actionscener med ljudeffekter uppskruvade till 11 på högtalaren, på tok för långa biljakter, ylande 80-talshårdrockgitarrer på ljudspåret, comic relief-inslag som går ut på att en fisförnäm mans dyra bil blir totalhavererad, köttigt våld mot huvudet, bovar vars frånfälle står i direkt proportion till deras grad av ondska (relativt menlös skurk = kniv i halsen, riktigt överdjävlig psykopatskurk = missil i magen, därefter spetsad på påle). Samt ett gäng duktiga skådespelare i biroller: Philip Baker Hall från Magnolia, Conanfavoriten David Morse, Tony Todd från Candyman, John Spencer från West Wing, med många flera.

Det var nog bara de ogenerat sentimentala kärleksscenerna, och en viss mättnad mot slutet (när två brottande soldater rasar genom en glasruta filmad ur grodperspektiv i slo-mo till kvidande elgitarr för tredje gången på en kvart kan man känna sig en smula däst) som gjorde att The Rock inte nådde upp till Michael Bays bästa film Armageddons höjder.

Jag aldrig varit något större Bay-fan (karlen har ju trots allt pekoralet Pearl Harbor på sitt samvete) men det är fascinerande att följa efterspelet till The Islands oväntat klena box office-resultat i USA. Särskilt som offentlig pajkastning är så sällsynt i Hollywood där det brukar vara kutym att bara tiga ihjäl ett misslyckande. The Island gick upp för en dryg månad sedan och är redan en rutten sill på den amerikanska biotoppen - även om den redan dragit in en rejäl slant overseas som jänkarna kallar det (och förlusten kanske inte blir så stor ändå, nu återstår bara sisådär 30 miljoner innan den spelat in pengarna).

Men skadan är redan skedd, Bays obrutna svit på fem dundersuccéer på raken är obönhörligt bruten, pressen har gottat sig åt Bays tunga fall och fingerpekandet har varit igång ett tag. Producentparet Laurie MacDonald/Walter F. Parkes har anklagat Scarlett Johansson och Ewan McGregor för att inte ha tillräckligt mycket star quality (något som kanske borde föresvävat dem redan vid castingen?), Johansson har slagit tillbaka och kallat producentparet för inkompetenta puckon, Bay har skyllt på DreamWorks för bristande marknadsföring. Variety spär på med att beskriva en framstressad produktion, filmkopior som inte nått ut till pressen i tid, och svårigheten i att sälja en film som både är action och science fiction, där DreamWorks inte kunnat besluta sig om vilket ben de skulle stå på (men är publiken verkligen så pantad att det inte går?).

Pajkastningen är alltså i full gång och min favoritsajt FameTracker (som görs av nördiga och roliga människor med otäckt bra koll) erbjuder påpassligt 24 nya anledningar till varför det gick åt helvete. Och i The Onion får Michael Bay själv prata av sig om hur jobbigt det är när en fransk dokumentär om pingviner - March of the Penguins som gick upp i juni till lysande kritik i USA - kan gå bättre än en klassisk sommar-blockbuster som The Island: "For Christ's sake, there was not a single crane shot in the whole movie!"

The Island har svensk premiär på fredag.