Är Steve Martin på väg mot en comeback? Efter ett wild & crazy sjuttiotal och steget över till vita duken på 80-talet med sköna Carl Reiner-filmer som The Jerk, The Man With Two Brains och Dead Men Don’t Wear Plaid bara några av höjdpunkterna, gjorde han regi/manusdebut i dramakomedin L.A. Story från 1991, en smart och kärleksfull satir över Martins älskade Los Angeles med alla dess bizarra invånare.
Sen gick det åt helvete.
Med några lysande undantag – ”seriösa” roller i Kasdans pretentiösa Grand Canyon och Mamets invecklade The Spanish Prisoner som Martin gjorde med den äran, en oväntad återgång till knaskomedin i Frank Oz lyckade Bowfinger – var de flesta kontrakt Martin skrev sitt namn på andefattiga trivselfilmer. Han hamnade i samma fälla som flera av hans gamla kumpaner från Saturday Night Live: han blev medelålders, bekväm, kanske lite pengakåt, och halkade obönhörligt ner i facket familjekomedi - tryggt och säkert men lika med kreativ koma (i en del fall till och med dödsstöten - jag fattar fortfarande inte hur ett geni som Chevy Chase bara kunde försvinna så spårlöst).
Ron Howards Föräldraskap från 1989 var kanske första spiken i kistan. Det är en rätt fin och välskriven film med bra skådisar (Dianne Wiest!) och Steve Martin hade några brutalroliga scener som minde om fornstora dar (i synnerhet på barnkalaset där han pressad av barnens förväntningar flippar ur i cowboymundering) men spelet var förlorat: Martin hamnade i papparollen och har väl aldrig riktigt tagit sig ur, även om hans enorma talang har tittat fram då och då.
Men nu kan det hända saker. Håll en tumme för att kommande Shopgirl kan fixa samma karriärsuppryckning som Wes Anderson och Lost in Translation gjorde för Bill Murray. Shopgirl handlar om en handskförsäljare (Claire Danes) på varuhuset Neiman’s i LA, som har ett struligt förhållande med en fattig slacker (Jason Schwartzman) samtidigt som hon attraheras av en frånskild miljonär (Steve Martin). Manus är skrivet av Martin och baseras på hans roman som kom för fem år sen. "Detractors may call Martin's plot predictable, his characters stereotypes. Admirers may answer that, as in Douglas Coupland, these aren't stereotypes but modern archetypes, whose lives must be streamlined if they are to represent ours" skrev Publishers Weekly i sin recension - pressklippen på Amazon gav boken hyfsad kritik, som en lättviktig men skarpsynt skildring av några ensamma människors jakt på lycka och kärlek.
Trots ett simpelt upplägg ser det av trailern att döma faktiskt rätt lovande ut. Framförallt tack vare grym casting – det ska bli gött att se Claire Danes igen (det känns som om det vara åratal sen sist vilket kan ha att göra med att jag helt förträngt Terminator 3) och Jason Schwartzman är per definition lysande. Återstår då Steve Martin, som ju är ett osäkert kort i dessa dagar. Men tidigare när han själv skrivit manus (Bowfinger, Tre Amigos, Roxanne) har det i regel blivit bra, och att han kommer att vara stillsamt briljant i sin roll som självisk, svartsynt men ömhetstörstande affärsman kan vi nog utgå från. Dessvärre finns det också lite potentiellt gubbsnusk inbyggt i storyn (Martin har nyss fyllt 60, Danes är 26) men det hoppas vi att de sköter snyggt.
Trailern bjussar i god ordning (var det Garden State som startade trenden?) på väl vald känslig indiemyspop (första spåret är Consequence från tyska The Notwists lysande album Neon Golden!) och sobert foto av Cronenberg-medarbetaren Peter Suschitzky. Snyggt ljussatt och lagom stiliserad melankoli som påminner om Lost in Translation (det ser till och med ut att vara samma typsnitt). En annan historia som låter banal på papperet men som bekant blev en vacker och ömsint film.
Vi hoppas alltså innerligt att det blir succé när Shopgirl går upp i USA 31 oktober (svensk premiär till våren?). Särskilt som Steve Martins andra projekt mest av allt skapar olust. Remaken på Pink Panther (varför?) var färdiginspelad redan för ett år sen men har inte USA-premiär förrän i februari 2006, vilket aldrig brukar vara ett gott tecken, och den deppiga trailern bjussar bara på recyclad slapstick som får en att längta efter Peter Sellers. Och en titt på IMDb visar att Martins nästa projekt är - familjekomedin Fullt hus 2. Suck...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar