The Aristocrats

Att göra en 90 minuter lång dokumentärfilm om en vits är hyfsat djärvt – när vitsen i fråga dessutom är medioker är det kanske rentav dumt. Men The Aristocrats har blivit en lyckad film. Vitsen har ni väl redan hört vid det här laget (annars förklaras den här), upplägget är alltid detsamma och punchlinen är slapp och antiklimaktisk så det förslår, men det gäller att fylla mellanrummet med så mycket ohämmat snusk som möjligt. Skämtet har tydligen i mången år använts av komiker som ett slags rit-de-passage yrkesmän emellan, helt och hållet för internt bruk då den är alldeles för grov för att spridas till allmänheten (tills nu alltså). Tricket har varit att improvisera så länge och/eller vilt som möjligt om innehållet i det varieténummer som beskrivs, och helst stoppa in så många grisigheter som är mänskligt möjligt: fekalier, spyor, incest, misshandel och djursex är givna ingredienser.

Paul Provenza har intervjuat hundra komiker som analyserar, diskuterar och framför sina versioner av vitsen. Det är en skön blandning av kända fejs, ärrade veteraner och för mig nya ansikten (varav ganska många framstår som lätt utvecklingsstörda). Det är en ändlös radda av fult fotade talking heads som ska betas av och Provenza har försökt pigga upp det med att filma allt med två kameror och klippa snabbt mellan dem – tyvärr vågar han inte vila nånstans utan spurtar på i hetsigt takt vilket blir jobbigt. Och ibland blir han alltför kär i sina komikerkollegor och låter några av dem såsa ut i långa och självgoda improvisationer som ingenstans leder. Filmen hade mått bra av att klippas ner med en kvart.

Men i stora stycken är The Aristocrats riktigt underhållande. Den ena versionen är mer hårresande än den andra och man fnissar gott åt alla barnförbjudna vidrigheter som radas upp framför ens inre öga. Bland höjdpunkterna finns en briljant Christopher Walken-imitation signerad Kevin Pollak, vitsen framförd som ett elegant korttrick, berättad av Cartman från South Park, och som ett mimnummer (av världens förmodligen enda roliga mimare).

The Aristocrats är en kul bagatell som diskuterar ståuppandet som konstart, ett skämts anatomi och doppar tån lite i den eviga frågan om vad man får och inte får skämta om. Höjdpunkten är lika oväntad som hysteriskt rolig: det visar sig nämligen att Bob Saget, helyllesnubben från Full House och America’s Funniest Home Videos, är ökänd för att dra den i särklass snuskigaste versionen The Aristocrats. I Sagets tolkning når vitsen rent hisnande nivåer av våld, bajs och incest, allt framfört under sporadiska skrattattacker och skamsna blickar mot kameran. Charmigt, fånigt och vanvettigt snuskigt på en och samma gång.
(Betyg: 6/10)