The ballad of Sacha Cohen

Borat är nu mindre än en vecka bort, och för den som orkar med ännu mer pepp funkar Talladega Nights som en enda lång teaser. Sacha Baron Cohen - som den homosexuelle, Galoise-rökande, Camus-läsande franske aristokraten Jean Girard - är fullständigt briljant och känns just nu som den bästa och mest subversiva castingen i en amerikansk mainstreamkomedi någonsin.

Will Ferrell är helt okej, men hans långrandiga och omständliga improvisationer med John C. Reilly blir aldrig lika festliga på duken som de antagligen var på inspelningen. Ferrell, Judd Apatow och Andy McKay har alla haft sina frat-fingrar med i manus och då blir det precis som i deras tidigare high concept-buskisar 40 Year-Old Virgin och Anchorman: bitvis roligt som satan, men ojämnt och såsigt med långa scener utan styrfart, och känslan av att den dvd:n kommer att innehålla minst 20 minuter med outtakes.

Ferrell och Reilly drar alla komediväxlar på att de är korkade rednecks, men Cohen lirar i en annan division. Han är rolig så fort han öppnar munnen och smeker igång sin ojämförligt fjantiga franska accent. En scen inleds med att Girard sitter i sin trädgård - med Mos Def och Elvis Costello, vilket är smått surrealistiskt i sig - och konverserar spirituellt på tramsig låtsasfranska: bara hans sätt att förnöjt småskratta åt sina egna kvickheter är värt biobiljetten.

Andra bloggar om: Borat, Talladega Nights, Will Ferrell, Sacha Baron Cohen, film, Nascar