Ur dödlig synvinkel

Vår James Bond-bonanza tuffar på och efter (eller snarare: före) Octopussy och Levande måltavla kommer Ur dödlig synvinkel från 1981. "After years of space-age gadgetry, cartoon villains, female mannequins, and giants with steel teeth came this one-shot return to the old days of Ian Fleming minimalism" konstaterar Maltin nöjt och är helt on the money - efter rymdoperan Moonraker kände producenterna att det nog inte gick att dra franchiset många fler snäpp åt det fantasifulla hållet och satsade istället på att plocka ner agent 007 på jorden igen, i dubbel bemärkelse.

Resultatet blev Ur dödlig synvinkel, kanske den mest nedtonade Bond-filmen - inga kacklande superskurkar med underjordiska raketbaser och nästan inga putslustiga gadgets utan en rekorderlig spänningsfilm, med några actionsekvenser som garanterat var state of the art 1981 och fortfarande tillhör seriens allra bästa. Det är här Bond åker skidor i rodelbanan, klättrar berg i Grekland, blir jagad av en arisk skidskytte-stjärna från KGB och kör runt på krokiga bergsvägar i en skruttig Citroën tillsammans med Carole Boquet (en av de coolaste Bondbrudarna, med ett chict armborst som praktisk accessoar). Samtliga av dessa jaktscener är (vilket sannerligen inte gällt de två filmer vi betat av hittills) både snyggt fotade och välklippta - och faktiskt genuint rafflande.

Allt detta gör att filmen blir en smula trist att skriva om, det finns helt enkelt inte så många over the top-grejer att göra sig lustig över. Ur dödlig synvinkel är hör och häpna en bra actionfilm och Roger Moore - som även denna gång var tvehågsen till att dra på sig smokingen en gång till, innan han till slut gav efter - sköter sig oklanderligt och känns till och med något yngre än sina 53 jordsnurr (Ur dödlig synvinkel kom att bli hans personliga Bond-favorit).

Ur dödlig synvinkel sportar också en av seriens skönaste inledningssekvenser. Den när Bond blir hijackad av sin ärkenemesis Blofeld, som lurar in honom i en fjärrstyrd helikopter - men Bond tar förstås kommandot och dumpar flintskallen i en skorsten. (Det sägs dock aldrig rent ut att det är Blofeld, och han spelas av en statist man aldrig får se ansiktet på, eftersom Broccoli-gänget inte hade rättigheterna till karaktären men gärna ville ta kål på honom för att ge en näsknäpp åt konkurrerande Bond-producenten Kevin McClory som ägde figuren och senare var inblandad i Never Say Never Again.) Det hade förstås varit mäktigare om det verkligen varit Donald Pleasence men scenen funkar ändå. Och what a way to go: när jag dör vill jag också göra det iförd beige kostym, smekandes en vit katt, fastsurrad i en permobil, upplockad av en helikopter och dumpad i en hundra meter hög skorsten.

Med Blofeld ur vägen redan efter tio minuter är fältet fritt för nya skurkar, och Ur dödlig synvinkel bjussar på två av de bästa. Den ena är huvudboven Kristatos, snyggt spelad av Royal Shakespeare Society-skolade Julian Glover (som för övrigt lyckats med konststycket att medverka i nittonhundratalets fyra fetaste filmfranchiser: Star Wars, Indiana Jones, James Bond och Harry Potter). Kristatos är sannolikt den mest avspända Bondskurken, på gränsen till tråkig, men hans pigga och förväntansfulla glädje när han drar Bond och Carole Boquet i ett rep efter sin lyxjakt är oemotståndlig.



Den andra är Locque, en underhuggare helt utan repliker som är ruggigt hård i skinnjacka och sobra åttakantiga glasögon. Locque går en minnesvärd död till mötes när han misslyckats med att köra över Bond och istället fastnar på kanten av ett stup - och Bond kallblodigt ger bilen en resolut spark så att hela ekipaget störtar ner i avgrunden. En scen Roger Moore hade enorma dubier inför eftersom det rimmade så illa med den muntra gentlemannastil han gjort till sin. Moore gav lyckligtvis med sig och körde den brutala stilen vilket var tur för filmen.

Locque spelas av Michael Gothard, härhemma mest känd som slackern Athelstane i SVT:s mångåriga nyårsfavorit Ivanhoe från 1982. Till min sorg såg jag att Gothard hängde sig tio år senare efter ett gäng småroller i anonyma b-filmer.

Nästa gång tar vi på oss den kycklinggula rymddräkten och följer med Hugo Drax till yttre rymden i Moonraker. Häng med!

Andra bloggar om: Ur dödlig synvinkel, For Your Eyes Only, James Bond, 007, Roger Moore, film