Om jag vore du...

...och inte var tvungen att jobba nu på lördag, skulle jag bege mig till Filmhuset. Klockan 15:30 visas Svenska Ord-doldisen Svenska bilder i Bio Victor, introducerad av Hasse Alfredson himself! Detta som en del av Filmarkivets förnäma jubileumsvecka som pågår för fullt (hela programmet finns här). Det är den enda Svenska ord-film jag inte sett, och den verkar helknasig, ungefär som en av Richard Lesters Beatles-rullar. Fast förhoppningsvis bättre.

Så kan du rapportera till mig sen hur den var och vad Hasse sa!

...they pull me back in!

Just som jag blivit less på favvoblaskan Empire igen - senaste numret består mest av en gigantisk Världens 500 bästa filmer-lista, igen, klassisk utfyllnad à la Mojo och Uncuts ständiga listrunkande över Dylan och Beatles - så dyker det upp nåt som får mig att falla till föga igen. I det här numret, mitt bland den femtielfte hyllningen till nån Spielberg-film, kommer en liten artikel där de bett en schackexpert närstudera matchen mellan Antonius Block och Döden i Det sjunde inseglet. Det visar sig, förstås, att inget stämmer, pjäserna är för moderna, reglerna underliga, och trots att Bengt Ekerot plockar pjäs efter pjäs av Max så blir antalet pjäser fler allteftersom partiet fortgår. Allt detta torrt kommenterat av den sakkunnige, med den härligt ordvitsiga rubriken Board Senseless.

Jag lär mig också ett nytt smeknamn på Gammelman: Bergo. Låter rätt coolt faktiskt.

I Was a Mutant Zombie Comatose Småbarnsfarsa

Senaste veckan har varit galen, har haft femårskalas för ena dottern och namngivningsceremoni för den andra, och nu måste jag hosta upp en föreläsning (på engelska) för en konferens nästa vecka samt traggla mig igenom Camus Pesten tills på onsdag. Conan är, med andra ord, mycket trött på kvällarna. Men läs gärna mina texter om The Incredible Hulk och Jiddra inte med Zohan på Weird Science. Nu hägrar sängen, men först en stunds onlineslakt i Call of Duty 4 - jag är bara 22 kills från att få ett jättefint sikte till min MP5:a. Hur trött man än är orkar man mirakulöst nog alltid gamea.

Bodil Malmsten vs New Order

Eller snarare Nina Ulmaja (Bonniers) vs Peter Saville (Factory). Vems är snyggast?

Världens bästa poplåt?

Här har jag levt i tron att Love to Keep You in My Mind med Curtis, eller Enlightenment med Momus, eller Will to Love med Neil Young, eller Ain't That Enough med Teenage Fanclub var världens vackraste poplåt. Och så fanns svaret i skivhyllan under alla dess år!

Jag såg Broadcast på Kägelbanan för ett bra tag sen (2001?) och de var buttra och seriösa och sa inte ett ord mellan låtarna - men oj så vackert det lät. Trish Keenans väna röst som sjunger vackra poplåtar dränkta i ett atonalt gnissel som hämtat från en psykedelisk östtysk skräckfilm från sent sextiotal och en bullrande trumsektion som ofta går bananas. Jag köpte samlingen The Future Crayon härommånaden och blev påmind om exakt hur mycket jag gillar Broadcast - jag menar, bara lyssna på hitsingeln (med deras mått mätt) C'mon Let's Go - och saknar dem, de har ju inte släppt något nytt sen Tender Buttons som kom för tre år sen. Enligt wikipedia (som väl alltid har rätt?) är de "currently working on their fourth studio album".

Hela tredje albumet HaHa Sound är fantastiskt, och bäst av alla låtar i pophistorien är sannolikt singeln Before We Begin. Lyssna här!

Andra bloggar om Broadcast, Before We Begin, musik, pop, electronica, skivor

Love Hurts

Vicky Cristina Barcelona går upp ikväll och jag gillade den skarpt, vilket var klart otippat. Scarlett Johansson som ung och naiv sökare i ett lika kooky som passionerat menage a trois med Javier Bardems pretentiöse konstnärshingst och Penelope Cruz som psykfall med sydländskt utlevande raseriutbrott? Ännu en lätt gubbjuk och sökt charmig Woodyrulle med knasiga Europeans? Nä tack. Men så sitter jag där efter den trevande inledningen med ettrelativt stort fånflin på läpparna och inser att det verkligen svänger. Fan, till och med Cruz är bra. Har heller inget problem med berättarrösten, som är lagom distanserad och sarkastisk. Weird Science-Martin tycker att Woody blivit riktigt misantropisk och pessimistisk i sin syn på kärlek, och han har kanske rätt, men det förtar inte underhållningsvärdet.

Det är också en fröjd att se Patricia Clarkson och Kevin Dunn som medelålders par, de kunde vara plockade från en av lägenhetsfesterna i någon av Woodys åttiotalsfilmer, Små och stora brott kanske, nu sitter de i piketröjor och golfbrallor under Spaniens heta sol - men är exakt lika olyckliga för det. Och Chris Messina som den snälle träbocken Doug är perfekt i sin fyrkantiga tråkighet. Läs Extra Allt-Jonas hyllning till Doug här. Och se gärna filmen med förväntningarna på Cassandra's Dream-nivå, det vinner den på.

Andra bloggar om Vicky Cristina Barcelona, Woody Allen, film

Palahniuk porrar loss

Att läsa Palahniuks senaste visade sig bli en smula knepigt när man är småbarnsfarsa. Man hänger i parken medan barnen leker, fiskar upp boken för lite quality time, nån annan dagisförälder frågar "Åååh vad läser duuu då?".

Man ger dem boken och de tittar på baksidan: "Six hundred dudes. One porn queen. A world record for the ages. A must-have movie for every discerning collector of things erotic. Cassie Wright, porn priestess, intends to cap her legendary career by breaking the world record for serial fornication. On camera. With six hundred men. SNUFF unfolds from the perspectives of Mr. 72, Mr. 137, and Mr. 600, who await their turn on camera in a very crowded green room."

"Eh, jahaaaa." Och så mumlar man nåt om att det var han som skrev Fight Club. Och stoppar tillbaks boken i väskan och pratar om den senaste sjukdomen på dagis istället.

Tyvärr kom jag bara halvvägs. Palahniuk vill göra en sociologisk djupdykning i porrsvängen men fastnar i beskrivningar av feta snubbar som trycker i sig chips och dip i väntan på att få några minuters penis time med den bedagade porrdrottningen. Kladdigt barfotakliv i kisset vid pissoaren, guacamolerapar, hängigt kött med brunkräm över rynkorna. Och? Ibland slagkraftigt skrivet, oftast lite däst och enahanda. En av de förväntansfulla är övertygad om att han är Cassies okända son, men jag kom aldrig till upplösningen, då filminspelningen verkar gå från gangbang till snuff, om titeln håller vad den lovar. Chuckens svagaste bok på ett tag. Eller vad tyckte ni?

Tidigare texter: Haunted och Rant.

Andra bloggar om Chuck Palahniuk, Snuff, böcker, litteratur

Mästarmötet

Helt oförhappandes, när jag gav Liv nattvällingen i soffan till America's Funniest Home Videos (vår kvällsrutin), så meddelar Tom Bergeron att han har en very special guest. Plats på scen för Ty Pennington! De strålar tillsammans (ingen kram dock, trots att det är kramglade Ty) och presenterar ett par tre block med byggnadsrelaterade knasklipp. Sen får Ty springa ut i verkstan, vi ser honom på en teveskärm där han står och sågar ihop ett very special prize till kvällens vinnare. Tom plockar ut en snygg ung tjej ur publiken som får bli hans assistent. Sen fixar och sågar de, Ty är sedvanligt peppad, tjejen ler oavbrutet, en geekig familj med en film där ett barn ramlar vinner, och får det ärligt talat rätt fula priset av Ty. Sen rullar eftertexterna.

Ett helt oväntat mästarmöte, en helt vanlig måndagkväll, och vi var med. Awesome! som Paul säkert skulle sagt.

Andra bloggar om Ty Pennington, Tom Bergeron, tv

Geek heaven

Gårdagens Filmquiz blev en hejdundrande succé: 31 lag slogs om äran, källaren på Pet Sounds Bar var snudd på knökfull (några sena stackare fick till och med vända i dörren). Det var förbannat kul att stå med mick i hand och ösa ut frågor. Segern plockades överlägset av lag Fast Eddie (slipade filmbranschfolk hela bunten) med makalösa 113 poäng (max var 123). Sinnessjukt - men quizet var ingalunda för lätt, de flesta lagen låg i spannet mellan 40 och 80.

Weird Science-Konrads bloggartäta och förhandshypade lag Tony Scott (feat Extra Allt-Jonas) bytte oväntat namn i sista stund vilket kanske blev deras fall, men en sjundeplats i den konkurrensen var inte alls fyskam. Ni kommer igen, grabbar.

Svårast var Tagline-bonanzan och Beckfrågan - vilka sju skådisar har spelat den buttre kriminalaren genom filmhistorien? En annan svår var att räkna upp bandmedlemmarna i Spinal Tap. Mest populär: Top Gun-frågan. Alla klarade Det sjunde inseglet men det var svårare att sätta rätt namn på Döden, Bengt Ekerot förstås. Sådär höll det på.

Nästa quiz går av stapeln torsdag 6 november och kommer att bli större och bättre på alla sätt. Gå gärna in på Fejan, sök på Pet Sounds Quiz och går med i gruppen, så kommer det glada tillrop när kvällen närmar sig. En månad kvar att plugga IMDb alltså. Vi ses!

Quiz-dags!

Bara några timmar kvar att trimma geek-kunskaperna inför kvällens Filmquiz på Pet Sounds Bar, då Johan och undertecknad sätter er nördighet på prov.

All info man behöver finns här!

Varm välkomna!