onsdag 14 september 2005
Thomas Newman bor inte här
Om du någon gång har slagit på en teve de senaste tre åren är chansen stor att du hört musik av Thomas Newman. Eller mer troligt något som påminner om musik av Thomas Newman men är hoptotat av en trött reklamsnubbe med hotande deadline. Efter att ha gjort lysande filmmusik till American Beauty, Road to Perdition, Finding Nemo och ett gäng andra toppfilmer är Newman idag en av de främsta filmmusikmakarna i Hollywood, poppis bland regissörer som tycker att James Horner är för storslagen och Hans Zimmer för sentimental. Newmans luftiga, lättfotade stycken för marimba/piano/chimes kan ge den mest banala scen en besjälad och känslig tyngd (paradexemplet måste vara scenen med den virvlande plastpåsen i American Beauty som kändes oerhört fin och djup när det begav sig men som utan musik lär framstå som hyfsat platt).
Thomas Newman-soundet har de senaste åren också blivit ett av de mest flitigt kopierade. Medan detta skrivs står teven på i bakgrunden och både Idol 2005 och Top Model Sverige - sända direkt efter varandra - har lånat Newmans musik för att göra förnedringen lite mer mysig. Och jag vet inte hur många tv-trailers och reportage som använt hans hetsiga pianoklink till Erin Brockovich som bakgrundsmusik - Newman har sannerligen blivit den late redigerarens genväg till lättköpt feeling.
Och de som inte har råd att köpa loss musiken får sno den istället. Jag glodde på Kommissionen igår – en serie som gått från den nerviga och mestadels lyckade piloten till att mest likna Tre Kronor i Rosenbad – och bakom de ändlösa och torftiga dialogscenerna låg ett sorgset pianoklink som påminde starkt om fallande rosenblad över Mena Suvari. Värst av allt är de beskäftiga reklamfilmerna för AMF Pension - de där när en skådis som inte längre får långfilmsjobb möter en äldre skådis på dekis, på golfbanan, i framtiden – som så skamlöst rippat Newmans ledmotiv till Six Feet Under att han antagligen skulle vinna i domstol om han bara kände till det och orkade bry sig.
Det är alltså hög tid för Sveriges alla reklamare att städa undan Erin Brockovich- och American Beauty-soundtracken från cd-högen på skrivbordet och hitta på något eget. Eller åtminstone börja "låna" från någon annan - varför inte två relativt oexploaterade genier som Danny Elfman eller Krzysztof Komeda? Tv-kvällen skulle bli extremt mycket roligare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar