Don't hold your breath, Börje

Svenska mediers kollektiva förtjusning när svenska kändisar får beröm utomlands är ofta ganska rar i sin totala överpepp, men får ibland rent bizarra proportioner. Som nu, när både Aftonbladet och DN rapporterar om att "USA Todays kritikerpanel" (i själva verket en av deras filmkritiker, om man nu läser artikeln) tycker att Börje Ahlstedt var så stark i Bergmans avskedsfilm Saraband - som hade premiär på svensk tv 2003 och gick upp på amerikanska biografer i somras - att han borde Oscarnomineras för bästa manliga biroll.

Och de kan han ju få tycka. Ahlstedt var sannerligen det allra bästa i Bergmans sömnpiller: hans urladdning i scenen med Erland Josephson i biblioteket var en stilstudie i självförnedring och underlägset raseri, en makalöst stark och ypperligt spelad scen i ett statiskt och teatralt tv-drama som annars mest var en angelägenhet för Bergmanforskare sugna på att fylla några luckor i kronologin.

Och Bergman är alltid Bergman och Saraband fick rent extatiska recensioner av de amerikanska kritikerna. Men jag ställer mig lite tvekande. Hur vanligt är det att icke-amerikanska skådisar i icke-amerikanska filmer som producerats utan amerikanska pengar får Oscarnomineringar? Jag har inte forskat i frågan, men det torde väl inte vara varje år? Lägg till ett startfält med troliga namn som Paul Giamatti, George Clooney, Matt Dillon, Jake Gyllenhaal och Will Ferrell och Börje ligger rätt risigt till.

Det vore å andra sidan extremt kul om jag hade fel. Jag hoppas bara att Börje inte håller tummarna alltför hårt. Det är oerhört fascinerande att en liten mening av en filmkritiker på en amerikansk tidning kan skapa rubriker som "Saraband" kan ge Börje en Oscar (AB) och Ahlstedt på kom-ihåg-lista inför Oscarsgalan (DN). Heja Sweden!