Spielbergs Munich ger upprättelse åt "Hillman"

Vänner av Beck har i sju filmer fått mysrysa åt karaktären Josef Hillman, en eftergift åt de tyska finansiärer som håller maskineriet tuffande. Hillman - som inte har någon motsvarighet i Sjöwall/Wahlöös romaner, utom möjligen som en urvattnad version av Einar Rönn - spelas av Hanns Zischler, en av Tysklands flitigaste karaktärsskådisar med 171 filmer på sitt samvete i skrivande stund enligt IMDb.

Zischler dubbas som bekant av Fredrik Ohlsson (mest känd som Tommy och Annikas pappa i Pippi Långstrump, oförglömlig som Varuhusets kriminella mastermind "Pelikanen") och Zischler har fått lära sig sina repliker fonetiskt utan att ha någon större koll på vad han pratar om. Vilket får till följd att satsmelodin blir helt åt pipan och de stackars Beck-redigerarna får jobba hårt för att klippa runt hans munrörelser - något som Filip & Fredrik gjorde stor underhållning av i 100 höjdare! för några veckor sen.

Både Ohlsson och Zischler gör säkert så gott de kan men resultatet blir ofrivillig comic relief, som i och för sig är rätt välkommen i det bistra Beck-universum där Ingvar Hirdwall med lustiga glasögon är det enda glädjeämnet.

Hillman har blivit ett stående skämt för svenska tittare och jag tycker lite synd om Hanns Zischler som är värd ett bättre öde. Han har säkerligen gjort en del tysk dynga (med tanke på att han inte verkar tacka nej till särskilt många roller) och jag har såklart ingen större koll på alla hans jobb för tysk tv, men han var fantastisk i Wim Wenders Im Lauf der Zeit/Med tidens gång (1976). En nära tre timmar lång roadmovie om en biografmaskinist (Rüdiger Vogler) som åker runt den tyska landsbygden och rustar upp fallfärdiga biografer, och slår följe med en självmordsbenägen ung man (Zischler). En provocerande långsamt berättad film med mästerligt svartvitt foto av Jarmusch-medarbetaren Robby Müller och en fullständigt osannolik scen där maskinisten (inte Zischler alltså, tyvärr) vaknar en tidig morgon, sträcker på sig, släntrar ut på en gräsplan, sätter sig på huk och tålmodigt producerar filmhistoriens längsta och mest autentiska bajskorv - allt filmat i en enda flera minuter lång tagning. På riktigt.

Men snart vankas roligare tider för fans av Zischler. Dan före julafton gick Spielbergs nya och omdiskuterade film Munich upp i USA till mestadels positiva recensioner. Munich tar avstamp i händelserna vid OS i München 1972, då palestinska terrorister kidnappade och avrättade elva israeliska idrottsmän, och beskriver det mer eller mindre hemliga efterspelet då Israel slog tillbaka genom att bilda en specialenhet med uppdrag att hitta och avrätta elva palestinska terrorister utspridda över Europa som misstänktes för att ha planerat attentatet.

Munich går upp härhemma 10 februari och ser fenomenalt lovande ut att döma av trailern. Inte minst för Spielbergs "internationella" och handplockade cast: australierna Eric Bana (som ser oförskämt bra ut i polisonger och kortärmad skjorta) och Geoffrey Rush, britten Daniel Craig, irländaren Ciaran Hinds (från Rome), tysken Moritz Bleibtreu (från Spring Lola), fransmännen Michael Lonsdale (japp, Hugo Drax i Moonraker) och Mathieu Kassovitz (skådis i Amélie och regissör bakom Medan vi faller och, eh, Gothika).

Samt Hanns Zischler, som lär få göra mer än att sitta i ett grått rum dricka kaffe med Peter Haber. Och framförallt slippa pressa ur sig Rolf och Cilla Börjlinds platta repliker på nödtorftig svenska.