Är 300 en rasistisk, homofobisk och flaggviftande propagandafilm för USA och mot islam som till råga på eländet också är lite taskig mot handikappade? Ärligt talat: vem bryr sig när det är såhär vackert? Det är bara att konstatera att Kung Leonidas och hans halvnakna, sexpack-sportande, svettdrypande och larvigt muskulösa mannar är fångade ur läckra och übermenschporriga kameravinklar som sannolikt får Leni Riefenstahl att nicka gillande i sitt helvete (och säkert gräma sig över att hon inte använde mer slow motion i Olympia). Men 300 - komplett med muterade troll och combat-drillade noshörningar - är såpass mycket fantasy och hyperestetisk våldsbalett att jag hade lite svårt att bli indignerad på allvar.
Om Zack Snyders remake på Romeros zombieklassiker Dawn of the Dead var en kärleksfull omarbetning är 300 (precis som Robert Rodriguez Sin City) snarare totalt supernördigt hängiven Frank Miller. Snyders rasande snygga actionvåffla är serieromanen extremt trogen, in i minsta bildruta, ner till minsta blodskvätt och halshuggning. Vilket förstås underlättats av att 300 som serie - en rasande grann graphic novel i rektangulärt coffee table-format - är oerhört filmisk, med stora rutor i cinemascopeformat och ett makalöst driv i bildberättandet. Till Millers rätt tunna story (bildkompositionerna och stämningen är kungar i serien) har Snyder har lagt till en välkommen subplot där Drottning Gorgo (Lena Headey) får lite mer att göra, vilket glada kostymer på Warner använt som en förklaring till att filmen inte bara lockat till sig blodtörstiga fanboys utan också ett och annat kvinns (och bland annat därför blivit en lätt oväntad dundersuccé).
300 är inte lika påkostad och högstämd som Gladiator och inte lika glassigt homoerotisk som Troja utan en i sammanhanget nästan småskalig film som är lika stiliserad som en stumfilm och bjussar på sinnessjukt snygga stridsscener. Jag njöt av varje sekund.
Andra bloggar om: 300, Zack Snyder, Frank Miller, film, media, kultur
7 kommentarer:
Hallå där! Tänkte bara berätta att gamla Filmomaten har börjat ta sina stapplande bloggsteg tillbaka. Välkommen!
som gammal pers måste jag säga fuck nationell tillhörighet och låt båda burka och kors nudda marken när ni kysser snyders fötter för om "dawn of the dead" var förfesten så är det här den vansinniga poolfesten där vi dricker champagne ur varandras rumpor. det var x antal gånger som jag under filmens gång använder orden "mäktigt", "coolt" och "haha. yeah". film såsom teater ska vara makabert, bombastiskt, överdrivet utav bara djävulusiska mått och pretantiöst.
peace!
Jag håller verkligen med även om jag hade förväntat mig något ännu bättre faktiskt.
Intressant att den nästan rakt av sågas av kvinnor och hyllas av män.
Sågas av kvinnor? Då är jag en som istället struntar i sågen, fullkomligt diggar filmen och hyllar den; snygg, läcker och dynamisk. Oh yeah.
Satan i gatan vilken vattendelare den här filmen är. Har åsikterna gått mer isär sedan The Fountain? Eller Marie Antoinette? It all comes down to för eller mot innehållslöst och tomt våld, förutsatt att det är snyggt. Vissa gillar det. Andra inte. Jag tillhör dessvärre det senare lägret.
South Parks parodi med 30 lesbiska kvinnor var jätte rolig. Människor i min närhet har antingen tokhyllat eller totalsågat filmen. Men jag tycker den var sådär. Väldigt snygg dock, och scenen i början : När han sparkar ner sändebudet i gropen är fantastisk.
Fantastisk film!
Skicka en kommentar