Next, please

När Hollywood vill ha en lagom edgy science fiction-premiss att skaka fram ett manus ur går man till Philip K. Dick (som påpassligt nog avled 1982 och har svårt att protestera). Ibland, när kanoner som Ridley Scott eller Spielberg tar sig an Dick så blir det mästerverk som Blade Runner eller Minority Report. Ibland, när galningar som Verhoeven hyr in Arnold och gör en Total Recall, blir det underhållande, bizarrt och over the top (och ett säkert kort för TV3:s tisdag 23:55-slot en gång i månaden). Och ibland, som i John Woos Paycheck, blir det pannkaka.

Next, som bygger löst ("löst" som förresten är nyckelordet i alla Dick-bearbetningar) på novellen The Golden Man är bättre än Paycheck (vilket i och för sig är som att säga att inkokt lax smakar "bättre" än diarré) men får en att vilja ta itu med det där projektet att faktiskt läsa Dick istället för att utstå mer eller mindre keffa filmversioner.

Next är "regisserad" av Lee Tamahori som slog igenom hemma i Nya Zeeland med, vill jag minnas, väldigt "starka" Once Were Warriors/Krigarens hjärta. Sen drog han till Hollywood och blev dussinregissör med titlar som xXx2 och Along Came a Spider under bältet. Samt försökte häromåret sälja sex till en undercover-snut i LA, iklädd "a black wig and a revealing, off-the-shoulder dress", enligt internet. Han ska också enligt uppgift gilla att krypa in i latexoverallen och gå på "fetish clubs" samt trivas i uniform. Lite såna grejer. Tyvärr är Tamahoris privatliv oändligt intressantare än hans filmer, och Next är ännu en i raden av deprimerande storbudgetfilmer utan riktning.

Next handlar om att Nicolas Cage kan se två minuter in i framtiden och därmed blir jagad av både FBI och terrorister - typiskt en sån film där IMDb:s message board snabbt fylls med förvirrade/sarkastiska plot hole-diskussioner, men det finns andra frågor som är ännu viktigare. Varför ville Julianne Moore spela FBI-agent igen när det gick så himla dåligt sist? Kommer ni ihåg den tiden då Julianne Moore var en otroligt foxy indieskådis som briljerade i filmer som Short Cuts och Far From Heaven? Nej, inte jag heller. (Fast det lär vara Tamahoris fel, Next är full av taffliga, icke-regisserade pinsamheter.)

Nicolas Cage har producerat och tre pers har putsat på manus, och ändå är dialogen så pajig stundtals att folk i salongen stönade högt. Som när Jessica Biel och Cage åker bil och hon råkat somna mot hans axel (detta är innan de knullat) och vaknar:

Biel: "Oh...sorry."
Cage: "No.. no, it's ok."
Biel: "Did I drool?"
Cage: "Drool? (skrock) ...No, no you didn't drool."

Här borde Cage såklart sagt att "Nja, bara en liten rännil av saliv men det torkar snabbt" eller nåt, men där tyckte man att bara frågan var tillräcklig för att skapa quirky mys-stämning. Men det gör det inte. Istället - några sekunders tystnad, följt av

Biel: "I like the rain."
Cage: "I like the rain too."

Japp, cheesy... varpå Cage levererar en kryptisk kommentar om att det regnade smådjur "in Denmark" för femtio år sen, och de skrattar tillsammans åt hur knasig Cage är. Men då har tåget liksom redan gått och vi vet att det är en själlös corporate-rulle vi just betalt 90 spänn till.

Hotet i filmen är ett gäng utländska terrorister som hotar spränga en bomb i centrala LA. Låter det bekant? Tyvärr är det inte direkt 24-klass på bovarna som är ett sorgligt gäng anonyma eurovillains som pratar stötig tyska, franska och engelska med varandra (they're all from Europe, right, så de fattar väl varann?). Ledda av Thomas Kretschmann, som ju är grymt bra och snygg i Pianisten och Undergången men i Hollywood mest får vara euroskurk i deppig b-action som Resident Evil: Apocalypse.

Och sådär kan man hålla på. Jessica Biel (25) och Nicolas Cage (43) som lovers? Fräscht. Referenser till Dr Strangelove och Clockwork Orange? Don't go there! Som tur är såg jag Zodiac direkt efteråt. Det var som att lyssna på Teenage Fanclub efter två timmar med Crazy Frog.

Andra bloggar om: Next, Nicolas Cage, Lee Tamahori, Jessica Biel, Philip K. Dick, science fiction, film