Hookade upp med Herr Bergström på Medis en solig söndageftermiddag, såg Spindelmannen 3, hade skitkul, gick hem, försökte skriva nåt slags recension - nada. I drew a blank. Tomt. Hur trevlig biostunden än var blev det svårt att hitta känslan, varken den smittande peppen eller det bittra suget att dra iväg en riktigt präktig sågning infann sig.
Filmen var "bra", men hela Spindelfranchiset börjar kännas som en (i och för sig mysig och välgjord) sitcom med fasta karaktärer och välbekanta förvecklingar. Tobey (31, ser fortfarande ut som 14) har sin glasartat pojkiga blick och är fortfarande adorable. Kirsten Dunst är fortfarande snygg men MJ-figuren har blivit en stilla gäspning. Alla scener från The Daily Bugle är screwball med en gormande J Jonah Jameson och en hunsad Ted Raimi. Uncle Ben är fortfarande död och stackars Cliff Robertson blir mördad för tredje filmen i rad. Aunt May är samma godmodiga och självutplånande källa till livskloka oneliners och har inte en enda replik som inte luktar Hallmark-klyscha, dock utan comic relief-charmen hos en Yoda (om det blir en fyra kan väl Aunt May få bli skjuten - please?).
Det är förstås skurkarna som är behållningen. Topher och James Franco är grymma, och Thomas Haden Church (som deffat en del sen han fick spö av Sandra Oh i Sideways och nu är snudd på fyrkantig) är så fin och sorgsen som ofrivillig skurk att jag på riktigt blev rörd mot slutet. Men scenerna där han är sandgubbe är på tok för mycket The Mummy och här får Sam Raimis annars pigga SFX-mannar underkänt.
Sam Raimi ja. Man har ju tänkt att hela serien tjänat otroligt mycket på att en egensinnig och bildstormande cool katt som Raimi fått den äran, särskilt i tvåan som bitvis var rena Evil Dead 2-orgien i vilda åkningar och smarta bildlösningar. Men tänk om Raimi inte fastnat i spindelnätet och fortsatt göra lysande små thrillers som A Simple Plan och The Gift? Nu snackas det om en fyra och jag håller en tumme att Raimi hoppar av innan det är för sent.
Med detta sagt är Spider-Man 3 stor underhållning och Bruce Campbells traditionella inhopp är bäst hittills - hans tramsiga slapstickscener är bäst i hela filmen.
Andra bloggar om: Spider-Man 3, Sam Raimi, Tobey Maguire, Thomas Haden Church, film, serier, kultur, Bruce Campbell
4 kommentarer:
Att du inte kunde skriva en recension kanske berodde på att du liksom på nåt vis redan gjort det, för en handfull inlägg sedan? En jävligt rolig recension dessutom. Om än genom andrahandskälla.
huvudet på spiken faktiskt, exakt så känns det. Och Bruce var jävligt rolig. Roligt var även Tobeys indie-frilla när han blev taskmörtsspiderman.
ml: japp, förra recensionen var dessutom mkt mer undehållande än ovanstående gnäll. Borde ha vett att sluta när jag är på topp...
christopher: hehe, ja det räckte med snedlugg och lite mascara för att Tobey skulle bli en riktigt elak pandakille.
Hej! Jag läser kulturvetenskap och håller på med en B-uppsats om bloggning. Jag skulle väldigt gärna vilja intervjua dig kort, om du har lust att hjälpa mig. Bloggning är ju intressant, eller hur? Maila mig på sonja_pettersson@yahoo.se, så skickar jag mer info om du är intresserad! Tack på förhand!/Sonja
Skicka en kommentar