onsdag 7 november 2007

We Have Always Lived in the Castle



Ägnar man tonåren åt att plöja Stephen King glömmer man inte namnet Shirley Jackson. King lyfte mer än gärna fram Jackson som en av sina stora inspiratörer, jämte stora kanoner som Richard Matheson och H.P. Lovecraft. Men Shirley Jacksons böcker fanns aldrig på bibblan eller i bokhandeln, hon var osynlig. Det enda jag visste var att hon skrivit The Haunting of Hill House, som blev en fasansfullt läskig film i händerna på Robert Wise: The Haunting från 1963, med Claire Bloom och Julie Harris som nervsvaga gäster i ett riktigt ondskefullt spökhus. Första gången jag såg den, på teve ca 1984, är fortfarande en av mina starkaste filmupplevelser. Och på filmfestivalen i Sodankylä tio år senare med Wise (då 79 bast) som knarrig och charmant ciceron var filmen snudd på lika otäck, extremt snyggt fotad i den fantastiska kombinationen svartvitt och cinemascope. (Remaken av Jan DeBont från 1999 kan vara en av de fem sämsta filmer som gjorts så den förtränger vi - så, borta!)

Shirley Jackson blev en snudd på mytisk gestalt som ständigt låg och bubblade på den jobbiga mentala Borde Läsa-listan tillsammans med Richard Matheson, Philip K Dick, Jorge Luis Borges och alla de andra. Tills jag med några enkla knapptryck häromveckan äntligen kom till skott och beställde hem We Have Always Lived in the Castle från 1962, tre år innan Jackson dog av risigt hjärta blott 48 år gammal. Jonathan Lethem försöker i sitt något överpeppade (och spoilertäta) förord fånga Jackons status i dagens litterära landskap: "one of American fiction's impossible presences: too material to be called a phantom in literature's house, too in-print to be 'rediscovered', yet hidden in plain sight." Vilket känns rätt träffande.

Boken är svinbra förstås. Tror jag. Har inte börjat läsa den än, bara suttit hopkrupen som en något fetare Gollum och smekt den i ett par veckor... det är den finaste bok jag sett i år. Ingår i Penguins nya och akut dregelframkallande Graphic Classics-serie där de låtit serietecknare göra omslag på moderna klassiker (Art Spiegelman på Austers The New York Trilogy, norske Jason på Kerouacs The Dharma Bums) med smärtsamt snygga resultat. Omslaget till Castle av den schweiziske serietecknaren Thomas Ott är som synes makalöst vackert (klicka för mäktig förstoring), den är häftad, med matt omslagspapper i storpocketformat, och ska få ligga till sig ett tag till. My precioussss...

Andra bloggar om: , , , , , ,

4 kommentarer:

Andreas sa...

Här har du en länk till Jacksons The Lottery som ju är en av hennes allra mest kända.

Conan sa...

Jo, Lethem snackar om den som en av de mest antologiserade amerikanska novellerna nånsin. Hade dock inte läst den. Tackar!

NickeL sa...

Fy vilket coolt omslag, måste erkänna min inkompetens och säga att jag aldrig hört talas om Shirley Jackson. Men nu är jag upplyst och riktigt sugen. En ignorant fråga: Har hon aldrig översatts till svenska?

Conan sa...

NickeL: Rätt mycket finns översatt, bla Castle (Vårt hem är vårt slott) och The Haunting (Hemsökelsen). Allt verkar tyvärr vara out of print, så det blir till att gå till bibblan.