Alla gnäller på Filmkrönikan, även Conan som fyrade av en bitter dödsruna för ett halvår sen. Men nu rister det till i kadavret igen. Jag tror på Helena von Zweigberk som ny programledare - hon har kunskapen, passionen och hon är mysig i tv. "För mig känns det viktigt att vi förmedlar både kunskap och känslor", i ett "studiobaserat program där samtalet om film står i fokus" säger H von Z till DN och det låter förstås som ljuv musik efter en säsong där Paolo Roberto fått uttala sig om huruvida Rocky Balboas rallarsvingar är "verklighetstrogna" och Mat-Tina lagat mat efter recept från Gudfadern.Det bästa vore förstås om Degrells vision kunde bli verklighet: ett kvalitativt filmmagasin som vågar vara lika smalt som SVT:s övriga (och oftast riktigt lyckade) kulturprogram som Babel, Kobra och Musikbyrån, istället för den frejdigt Svenne Banananpassade och recensentstinna soppa som varit den senaste säsongen. Men tills vi kommer dit har höstens nystart alla chanser att bli ett rejält uppsving.
Samtidigt på en annan kanal får Nils Petter Sundgren kicken efter tretton år. Cicci Renström-Suurna tar över filmtyckandet på TV4 och jag har svårt att bry mig alltför hårt. Självklart är en kritikernestor som Nils Petter värd ett bättre öde, men TV4:s filmbevakning har ju ändå gått på sparlåga sen dag ett, och veckans beslut är bara ett sätt att lägga ribban ännu lägre. Their loss.
Om nu Nils Petter är för gammal för att få jobba med tv så finns det ju andra möjligheter. Tips till filmtidningar som Ingmar och Stardust: plocka in Nils Petter, låt honom få fritt spelrum - det kommer garanterat att bli läsvärt.
5 kommentarer:
Ja, fy tusan vilken dålig säsong det varit; det sista jag såg helt var nog just Mat-Tina. von Z blir säkert bra, även om både hon och Everdahl har varit förvånansvärt bleka i krönikans recensioner. Jag tycker de båda funkar mkt bättre i soffmiljö med bollplank, som i morgonprogrammen. Men som sagt, det kan bara bli bättre!
/Tomas, Umeå
Vem är Svennebanan?
Det bästa vore förstås om Degrells vision kunde bli verklighet: ett kvalitativt filmmagasin som vågar vara lika smalt som SVT:s övriga (och oftast riktigt lyckade) kulturprogram som Babel, Kobra och Musikbyrån, istället för den frejdigt Svenne Banananpassade och recensentstinna soppa som varit den senaste säsongen. Men tills vi kommer dit har höstens nystart alla chanser att bli ett rejält uppsving.
Jag vill inte bli kulturelitist här, det är inte mitt syfte. Jag menar inte att ”konstfilm” och ”svår film” är the way to go. Men vad är inte mer Svennebanan än till exempel filmer som Rock, Batman Begins och Måsjävlar?
Du tycker att Oldboy är förvirrande, att Collateral är ett snorsnyggt kammarspel och The Machinist är smart och svår att genomskåda.
Jerry Bruckheimer verkar vara ditt mark-of-quality, du har Ben Stiller som hushelgon. Lost är din favoritserie, ett hugg i mörkret, kanske 24 och Prison Break också? Du blir peppad av trailern till Scary Movie 4.
När du går på Stockholmsfilmfestival 2005 ser du fyra filmer som garanterat kommer att komma på bio, eller i ett fildelningsnätverk nära dig.
Hälften av de filmer som står uppskrivna här Hollywood 101. Av de övriga följer väl 75% 102. De följer ett fruktansvärt förutsägbart schema. (Jag vill påpeka att jag inte tycker att det är ”dåligt”. Bara ifall man ogillar förutsägbarhet.) Ifall filmkrönikan skulle; ” …vågar vara lika smalt som SVT:s övriga (och oftast riktigt lyckade) kulturprogram som Babel, Kobra och Musikbyrån…” så skulle väldigt få av de filmer som du har på denna blogg omnämnas. Det smalaste du verkar ha sett är Oldboy och Land of the Dead.
Conan – Du är Svennebanan! :)
Verkligen inget fel i att vara Svennebanan, jag gör iaf ingen värdering i det. Jag hoppas såsom du att filmkrönikan blir som du ovan nämnde. Jag tror bara inte att den då kommer överstämma med din filmsmak. Säg inte elaka saker om Svennebanan, jag tror att han kan ta illa upp av det. Jag vill inte vara förolämpande, jag vill däremot facettera bilden av Svennebanan.
Jesus Tobbe, det var en bredsida det! Hade du inte petat in en smiley mot slutet hade jag trott du ville döda mig. Du verkar ha följt min blogg rätt länge, du är från Umeå: känner jag dig? Eller är du bara en trogen läsare som känner att det är ok att låta såhär föraktfull? Det är ok, jag förlåter dig, men tagga gärna ner lite till nästa gång.
Jag är den förste att erkänna att jag är rätt svennig i min filmsmak. Det är på senare år, efter att barn och jobb tagit större plats i livet, som jag blivit snäppet latare när det gäller film. En ny actionmacka som M:I3 känns alltid mer aptitlig än den nya Guantanamo-dokun på Zita, så är det bara. Men jag har gjort mina hundår som Folkets Bio-aktivist och flitig Cinemateketbesökare så jag tycker jag kan unna mig lite lättsmält film - även om det här har blivit lite av ett problem för min självbild som cineast. Jag har sett drygt 2000 filmer so far varav många smala, obskyra och kanoniserade, så jag är alltid väldigt snabb med att ge mig själv alibi för en och annan Firewall.
Så kalla mig gärna Banan - problemet är att du helt har missförstått vad jag ville säga om Filmkrönikan. Det är ju inte filmurvalet jag klagade på utan tilltalet. Ett filmmagasin som går en gång i veckan ska självklart ta upp och kommentera all film som går upp på repertoaren. Det jag blir så leds på är rädslan för allvar, och tron att man måste anpassa tilltalet till minsta gemensamma nämnare för att inte bli för smal och obskyr för en tänkt publik. Ta en film som Million Dollar Baby: vad kan man göra för vinkel på den? Jämföra med andra boxningsfilmer, se vilken plats den tar i Clintans cv, undersöka boken den bygger på, problematisera dödshjälpsgrejen i den, prata om skådisarnas insatser? Nä, för konstigt: bjud in en kändis som Paolo Roberto istället, som får kommentera hur det egentligen känns att bli boxad i nyllet. Sådär har Filmkrönikan hållit på. Rädslan för att bli för smal gör att man dummar ner programmet - och det blir snömos av alltihopa.
Sen tycker jag det känns en smula juvenilt att hålla på och diskutera vilken film som är smal och vilken som är bred. När jag läser filmkritik är det mer intressant vad som skrivs än vilken film det gäller, vad jag menar är: en god skribent får en att sluka texten ändå, vare sig det handlar om Big Mommas House 2 eller Saraband. Det är där jag vill vara med bloggen, sen vete fan om jag lyckas.
Och på vilket sätt skulle filmer som Old Boy och Collateral vara ”Hollywood 101”? Om du tycker att Conan är så förutsägbar, varför läser du skiten?
Hmm, vi verkar verkligen ha pratat förbi varandra här, eller jag har iaf missförståt dig.
Jag skall börja med att förtydliga vari vi inte skiljer oss åt, för att undvika missförstånd.
Det är ju inte filmurvalet jag klagade på utan tilltalet. Ett filmmagasin som går en gång i veckan ska självklart ta upp och kommentera all film som går upp på repertoaren. Det jag blir så leds på är rädslan för allvar, och tron att man måste anpassa tilltalet till minsta gemensamma nämnare för att inte bli för smal och obskyr för en tänkt publik. Ta en film som Million Dollar Baby: vad kan man göra för vinkel på den? Jämföra med andra boxningsfilmer, se vilken plats den tar i Clintans cv, undersöka boken den bygger på, problematisera dödshjälpsgrejen i den, prata om skådisarnas insatser? Nä, för konstigt: bjud in en kändis som Paolo Roberto istället, som får kommentera hur det egentligen känns att bli boxad i nyllet. Sådär har Filmkrönikan hållit på. Rädslan för att bli för smal gör att man dummar ner programmet - och det blir snömos av alltihopa.
Word! Håller helt med.
Sen tycker jag det känns en smula juvenilt att hålla på och diskutera vilken film som är smal och vilken som är bred.
True true.
Okej, här är vi överens.
Och för att räta ut några missförstånd, Old boy är absolut inte 101 (Collateral är.)
Conan är absolut inte förutsägbar, men en del av de filmer han ser är.(enligt mitt tyckte och smak)Alltså, inte vad du skriver.
Jag har uppenbarligen missförstått dig. Jag tolkade ...istället för den frejdigt Svenne Banananpassade
i samband av att nämna tex kobra, som att filmkrönikan riktade sig till den stora pöbeln. (medan du och jag inte hörde dit)
Så min poäng var att säga att "Du är denne svennebanan, så hoppa inte på dem". Typ. Dock misslyckades jag fatalt.
Jag anser att det är omöjligt att värdera om en film är bättre än en annan, objektivt. Eftersom detta inte existerar. Så jag tror att vi kan vara överens om att vi inte behöver försvara vårat street-cred om vem som har sett flest ryska formalistfilmer.
Och nej, jag tror inte jag känner dig, men ifall du har arbetat på Folkets bio i Umeå så kanske vi har träffats.
Och jag ber om ursäkt ifall jag lät föraktfullt, jag tycker mer att jag var lite för frän i tonen.
Jag tror att vi har vitt skilda smaker gällande film, men det gör ju inte att jag inte kan läsa din blogg ibland. Jag läser fruktansvärt många olika bloggar, varav många inte alls har samma sanna och upplysta åsikter.
(Och ja, sanna och upplysta var ironi)
Så jag tror att vi kan vara överens om att vi inte behöver försvara vårat street-cred om vem som har sett flest ryska formalistfilmer.
Usch, det känns råtöntigt att jag prompt skulle dra fram cineastsnoppen och vifta med linjalen, jag brukar inte hålla på sådär. men jag kände mig en smula... trängd. Sorry! :-)
Skicka en kommentar