Måns och Fredrik har redan utnämnt Aaron Sorkin till höstens tv-messias och jag hänger gärna på - Studio 60 on the Sunset Strip är så makalöst, överjävligt bra att man smäller av i ren lycka, exakt så välskrivet, vässat och välspelat som man peppade på i somras.Andra avsnittet som sändes igår kväll i USA var precis lika snyggt som den grymma piloten. Allt satt som det skulle: de långa steadicamåkningarna efter korridorstressande och motormunnade aktörer, kängorna mot den kristna högerns påtryckningar mot befarat okristligt innehåll - och tv-chefernas ängsliga dans efter annonsörernas opinionskänsliga pipa. Samt en och annan pungspark mot Saturday Night Live: efter första avsnittets totala utskåpning lite mer diskreta pikar i form av Simons ångest över att inte platsa i gänget eftersom han inte kunde fixa de obligatoriska kändisimitationerna - en elegant poäng, även om jag brukar skratta gott åt Kenan Thompsons halvsenila Cosby-imitationer i "riktiga" SNL.
Framförallt är det kul att se alla bekanta fejs från Vita huset komma tillbaka i biroller, Timothy Busfield inte minst (en skådis det är omöjligt att inte älska efter thirtysomething, Field of Dreams och hans fling med C.J. Cregg). Och radarparet Bradley Whitford/Matthew Perry är fullständigt klockrent. En sliten och cynisk Chandler parad med en mer laidback och oneurotisk Josh på rebound från kokainet. Amanda Peet? Fenomenal.
Nu väntar vi bara från pressmeddelandet från SVT att de gjort sin plikt och halat upp plånkan.
Andra bloggar om: Studio 60 on the Sunset Strip, Aaron Sorkin, Saturday Night Live, film, tv
1 kommentar:
Jag kan inte annat än att hålla med - Studio 60 är strålande bra och lovar om en fantastiskt bra tv-höst!
Skicka en kommentar